Förslaget om knegarpensionen som idag lanseras på DN Debatt är intressant och välskrivet.
Det verkar dock som att man inte riktigt inser att de 70 miljarder som det beräknas kosta varje år ska trollas fram utan att det märks.
Visst kan man införa en annorlunda fastighetsskatt och få in pengar den vägen men pensionärer som bor i husen kommer då att få höjd skatt som i värsta fall äter upp hela eller delar av pensionshöjningen.
Eller att bara ta den allmänna pensionsavgiften på 10,21 procent av lönesumman som betalas in över taket på 7,5 inkomstbasbelopp utan ge någon pensionsförmån.
Kan man bara ta den utan att finansminister Magdalena Andersson skulle märka något?
Så snart man ger sig på pensionssystemet och vill skapa högre, bättre eller mer rättvisa pensioner så innebär det alltid att man måste ställa sig frågan var skattepengar eller avgifter gör mest nytta. Att döma av de siffror vi sett om kompensationsgraderna från Pensionsmyndigheten och inte minst Alecta så är det en minoritet av pensionärerna som har för låga eller otillräckliga pensioner, något som bör åtgärdas.
Men att backa tillbaka till 1990-talets förtidspensionssystem känns inte som något sätt att stärka arbetslinjen och stärka pensionssystemet.
Att höja pensionsavgifterna från 17,21 procent till 20 procent av inkomsten bör innebära att dagens unga får lösa in sina föräldrars intjänade pensionsrätter till en högre valutakurs.
Detta samtidigt som SCB idag pekar mot att dagens unga kommer att få jobba till en bra bit över 70 års ålder innan de får gå i pension. Och låna miljonbelopp för att köpa föräldrarnas bostäder till fantasipriser, pengar som de aldrig kommer att kunna amortera ned till noll. De får väl hoppas på att ärva sina föräldrar