4 maj 2021 12:21

Sakkunnigvittne sågar Allras bevisning från experten Colin Knight - igen

Just nu är det paus i förhandlingarna i Allramålet i hovrätten. Anledningen är att hovrätten tittar på TV, eller kanske mer precist på de förhör som hölls i tingsrätten.

Pensionsmyndigheten lämnade i går in ett kompletterande utlåtande från deras sakkunnige Henrik Käll. Nu med direkt koppling till den stora mängd handlingar som det nya sakkunnigvittnet, britten Colin Knight, kommit in med. Och Henrik Käll är inte imponerad, för att uttrycka saken försiktigt.

"I stora drag är dokumentet en upprepning av tidigare utlåtande från Vikram Kapoor. CK (Colin Knight) blandar dock i ännu större utsträckning ihop begreppen och jämför äpplen med päron.
Dokumentet ter sig som en dimridå över omständigheter som i grunden är både okomplicerade och uppenbara", skriver Käll.

Knäckfrågan i den här delen handlar om huruvida det var en bra affär eller inte att låta Oak Capital agera mellanhand i affärerna när Allrafonderna köpte in warranter. Det anser Colin Knight men Pensionsmyndighetens sakkunnigvittne sågar hans bevisning, än en gång.

I Stockholms tingsrätts dom gjordes klart att de warranter som köptes in gav en positiv avkastning och att det därför inte fanns skäl att misstänka att spararna förlorat några pengar. Men det gjorde det visst.

Den höga marginal som Oak Capital tog ut för att agera mellanhand i affärerna med investmentbankerna kostade spararna hundratals miljoner kr och då inte ”bara” de 170 miljoner som Oak Capital fick för besväret.

Käll skriver:
”Avkastningen vid direktkontakt med investmentbankerna hade därför – om SFS uttryckt samma exponeringsönskemål – varit ca 515 mkr, istället för den jämförelsevis låga avkastningen om ca 69 mkr som blev resultatet av att gå via OCG (OAK).”

Om Svensk Fondservice, som förvaltade fonderna, gått direkt till investmentbankerna och köpt warranterna skulle fonderna alltså fått en avkastning som varit 446 miljoner kr högre. Den provision på 170 miljoner kr som Oak Capital tog innebar ju att ett mindre belopp satsades. När man sålde med vinst blev vinsten alltså mindre eftersom det satsade beloppet, insatsen, var lägre.

Diskussionen kan då koka ned till frågan om det är tillåtet att stjäla avkastning så länge spararna fortfarande går plus, men det är en diskussion som domstolen får ta.

Kommentaren från Käll handlar bara om vad som är hans erfarenhet av praxis på marknaden när man köper finansiella instrument.