9 jun 2021 12:20

Kan en 50-årig obligation tvinga livbolagen att höja sina avsättningar?

Riksgälden planerar att emittera en, för svenska förhållanden, ultralång obligation med en löptid på 50 år.

För livbolagen har reaktionen på nyheten varit begränsad, för att inte säga obefintligt. AMF:s chef för kapitalförvaltning Tomas Flodén, påpekar att det inte är ett papper som bolaget kommer att vilja ha i sin portfölj.

"Vi har inget intresse i obligationen på de här låga räntenivåerna. Stark balansräkning gör att vi inte behöver skuldmatcha våra tillgångar och då är de här nivåerna ej intressanta. Likviditeten i obligationen med en så låg emissionsvolym lär inte heller bli något vidare om man skulle vilja omsätta obligationen", säger han till Pensionsnyheterna.

Men även om intresset för att köpa obligationen är begränsat och volymen, 10 miljarder kr, också är det kan den nya obligationen ändå skapa vissa problem för livbolag med långa åtaganden framöver. Den nya obligationen kan nämligen dra ut räntekurvan eftersom det, åtminstone på längre sikt, kommer att finnas ett marknadspris eller en ränta i en avlägsen framtid.

- Det här betyder att man inte längre behöver använda sig av den ränta som Eiopa infört. Den är ju betydligt högre än vad den här nya obligationen kommer att ge. Jag gissar att den kommer att landa mellan 1-1,5 procent och då är det en bra bit till den ränta som bolagen får använda sig av när de diskonterar sina åtaganden. Skulle den nya räntan tillämpas kommer det att leda till att de får sätta av större reserver, säger Evert Carlson vid Göteborgs Handelshögskola till Pensionsnyheterna.

Efter finanskrisen sjönk räntorna kraftigt och samtidigt var man på väg att etablera Solvens 2-regelverket, som skulle göra regleringen av försäkringsbolagen riskbaserad.

För att ta risk krävdes att man kunde visa att man hade kapital och att allt skulle diskonteras mot marknadspriser. I Sverige och i vissa andra länder var det svårt att matcha skulder mot obligationer. Detta eftersom det inte fanns tillräckligt långa obligationer emitterade på den svenska marknaden. Riksgälden lånade upp på kortare löptider och efter 10-20 år det var ont om obligationer att matcha med.

Ett garanterat åtagande från ett bolag som utlovat en pension efter 10 år med garanti skulle för att uttrycka saken enkelt kunna köpa en statsobligation på 10 år och därmed vara säker på att den framtida pensionären skulle få sina pengar.

Men pensionsavtal löper på betydligt längre tider, ibland 50-75 år om man till exempel tar höjd för efterlevandepensioner. Men hur skulle man då veta hur mycket pengar man behövde sätta av i reserver för att kunna vara säker på att pengarna skulle räcka? Det fanns ju inga säkra papper som hade ett "framtidspris".

I det läget kom EIOPA fram med sin hittepåränta, UFR, som utläses Ultimate Forward rate. Den kom att hamna långt över räntan på handlade obligationer. När det inte fanns pris efter 20 år på räntekurvan så kunde man fly till UFR-räntan som till en början låg en bit över fyra procent.

Om den nya räntan landar på Evert Carlsons gissning på 1-1,5 procent uppstår då en inte obetydlig skillnad till UFR-räntan som långsamt trappas ned och ska hamna på 3,6 procent i dagsläget. Det kan betyda att man kan behöva sätta av rejält med nya pengar för att uppfylla kraven.

Så riksgäldens initiativ att låta staten låna upp på betydligt längre löptider än hittills kan leda till att liv- och pensionsbolagen tvingas att öka sina avsättningar vilket minskar möjligheten att ta risk. Men enligt Lars-Åke Vikberg på SPK är vi inte där – än.

- UFR-räntan stannar ju inte vid 50 år, den går längre ut. Teoretiskt skulle det fungera att använda 50-åringen men då måste det finnas likviditet i papperet och tillräcklig volym, säger han. Sen skulle man nog behöva se över hela räntemodellen i så fall eftersom kurvan efter 50-årspunkten skulle se konstig ut, i alla fall i dagsläget.

Men riksgälden har lovat att fortsätta att emittera nya långa obligationer och med ökad volym kan en svensk 50-årig obligation få en plats på räntekurvan och öka avsättningskraven för livbolag med långa åtaganden. Men det kan ta tid och för Solvens 2-bolagen är det Eiopa som bestämmer vilka papper som ska tjäna som utgångspunkt för räntesättningen och där hamnar inte en svensk 50-åring med låg volym i brådrasket.