Forskaren Johannes Hagen från Högskolan i Jönköping skrev i en debattartikel i SvD den 13 juni att det kunde ifrågasättas om det var lämpligt att införa statliga subventioner för privat pensionssparande. Detta för att det skulle kunna leda till oönskade fördelningspolitiska effekter.
I korthet, rika som har råd att spara och som ofta redan gör det, skulle ta del av subventionen. De grupper som riskerar låg pension har visserligen intresse av att spara mer men menar att de inte har råd. Hans slutsats var att införandet av ett nytt subventionerat sparande främst skulle gynna pensionsbranschen som kan låsa in pensionskapital och tjäna pengar på avgiftsuttaget.
I går fick han svar på tal av Skandias pensionsekonom Mattias Munter som menade att Hagens resonemang var cyniskt och menade att Hagen var ganska ensam om att tycka att det inte skulle vara av godo att svenskarna sparar mer.
Munter påpekade att OECD upprepade gånger uppmanat Sverige att introducera incitament för privat pensionssparande och pekade på att man med goda resultat nyligen förbättrat villkoren för privat pensionssparande i Norge.
Mattias Munter menar att toppen i pensionspyramiden, det privata sparandet, måste vara med för att systemet ska fungera som tänkt och skriver:
"Sedan 2016 saknas toppen av pyramiden efter att avdragsrätten för pensions¬sparande togs bort. Därmed saknas också möjligheten att skapa krock¬kuddar för oväntade händelser och enskilda livsval som påverkar pensionen. Frivilligt deltidsarbete, hög examensålder som leder till sen etablering på arbetsmarknaden, perioder av arbetslöshet och sjukskrivningar är alla exempel på sådant som påverkar pensionens storlek. En dedikerad sparform kan också vara det som finansierar ett fortsatt deltidsarbete omkring pensionsåldern."
Han avfärdar de risker som Hagen sett med att människor kan spara så mycket att det skapas problem med att förlänga arbetslivet, alltså att det finns en risk att man med stöd från privat sparande lämnar arbetsmarknaden i förtid.
"Debattörens oro för att människor skulle gå i pension för tidigt andas en arrogans mot människors drivkrafter, vilja och ambition att bidra med arbete och erfarenhet. Det samhällsekonomiskt mest optimala för ett längre arbetsliv för fler kan inte vara dåliga pensioner. Det är cyniskt att se höga pensioner som ett problem för framtidens pensionärer", skriver Mattias Munter.
Han menar att det är "vanligt folk" som har mest att vinna på att Sverige skapar incitament för långsiktigt sparande.
"Den grupp som riskerar att komma sämst ut i förhållande till den inkomst man haft som yrkesverksam är den stora massan av medelinkomsttagare. Vi pratar om läraren, sjuksköterskan, ekonomen som gjort allt rätt; de har utbildat sig, jobbat heltid förutom möjligen några deltidsår för att få ihop livspusslet under småbarnsåren. De har ordnade ekonomier och möjlighet att spara. Det är den gruppen som inte kommer att ges några garantipensioner, inte få de största tjänstepensionsavsättningarna och därmed kan komma att känna sig svikna av pensionssystemet, skriver Munter.
Han skriver vidare att det viktigaste inte är i vilken form sparandet kommer att ske men att det införs möjligheter till en lägre beskattning. Detta kommer att leda till ett högre sparande och det, menar Munter, är inte något problem.