25 feb 2009 11:32

Martin Andersson, nytillträdd generaldirektör på Finansinspektionen

”Tidigare kriser har lärt svenska institut bra läxor”

De svenska försäkringsbolagen kan behöva skaffa sig större kapitalbuffertar, snarare än att klaga över att trafikljussystemet är för strängt. Och enligt Martin Andersson, ny generaldirektör på Finansinspektionen, så kan faktiskt de svenska reglerna ha lett till att de svenska försäkringsbolagen ser ut att klara krisen bättre än vad man gjort på många andra håll, eftersom man arbetat aktivt med sina risker. Han har bara hunnit vara på plats i en månad och hamnade rakt i arbetet med att ta hand om effekterna av finanskrisen, snarare än någon trevlig ”inskolning” där han fick gå runt och tala med alla medarbetare, det har varken han eller de andra medarbetarna hunnit med eftersom alla ”sliter hårt med sina arbetsuppgifter”.

Det pågår en diskussion om ansökningar till offentliga uppdrag och om jobbansökningar ska vara offentliga och kunna publiceras. Hur gjorde du när jobbet som generaldirektör annonserades ut?
– Jag sökte själv. Jag var i den situationen att jag kunde välja om jag skulle gå via headhuntern eller om jag skulle söka öppet, men jag valde att söka öppet eftersom jag tycker att det är en bra ordning att man kan söka den här typen av tjänster så det var lite av en symbolhandling.
Vad tycker du om att alla ansökningar blir offentliga när man söker till olika arbeten i staten?
– Jag förstår att det kan vara problem för vissa men för mig var det aldrig något problem. Men jag förstår varför man kör en parallell process med en headhunter för dem som inte kan visa offentligt att de söker ett annat jobb.
Var tjänsten som generaldirektör på Finansinspektionen något som du drömt om?
– Det är väl ingenting jag gått och drömt om, men jag har jobbat med finansiell stabilitet och finansiell sektor under hela mitt yrkesliv och jag är väldigt intresserad av samhällsfrågor. Och när den här tjänsten blev ledig framstod det här jobbet som oerhört intressant för mig. Så jag tvekade aldrig om att söka jobbet eller att tacka ja när jag väl fick det.
Hur har finanskrisen påverkat din första tid på jobbet?
– Det är väldigt många frågor som måste tas om hand. Det gör att det är annorlunda jämfört om jag kommit hit i en situation med lugnare ekonomiska förhållanden. Tyvärr hinner jag inte ägna så mycket tid åt att prata med medarbetare och sätta mig in i hela verksamheten, vilket man önskar när man börjar på ett nytt jobb.
Hur tycker du att ni hittills lyckats med att hålla elden under kontroll och begränsa spridningen?
– Efter en månad på jobbet, tycker jag att det ser ut som att vi gjort ett bra jobb. Sen är det klart att vi i lugn och ro ska sätta oss ner och gå igenom om det funnits situationer där vi kunnat agera på något annat sätt än det vi då valde, till exempel genom att vara mer proaktiva på något sätt.
Har du redan nu sett exempel på att regelverken som ni arbetar efter inte varit helt ändamålsenliga och att de kommer att behöva ändras för framtiden?
– Nej, det kan jag inte säga i dagsläget, även om vi ska utvärdera det. Det har funnits mycket synpunkter på reglerna på försäkringsområdet, inte minst från bolagen själva, men vi kan vi konstatera att reglerna fått försäkringsbranschen att ta tag i sina risker. Trots den otroligt stora nedgång vi haft på de finansiella marknaderna så har försäkringsbolagen klarat sig bättre än vad många hade kunnat tro. I den senaste trafikljusmätningen som redovisades var det bara tre bolag som då låg i rött ljus. Det är en väldigt liten del av marknaden och det ser jag som en styrka med det system vi har, även om man ska vara försiktig med att säga att det är vår förtjänst.
Är det rimligt att försäkringsbolagen efter den nedgång vi sett ska ha lika stora buffertar i trafikljussystemet för att klara en lika stor nedgång igen eller ska reglerna lättas när man klarat en kraftig nedgång?
– Det är jättesvårt att svara på. Det är något man måste fundera över. Trafikljussystemet är bara är ett tillsynsverktyg, ett early warning-system, och det är så vi hanterar det. Ett bolag kan ju hamna i rött utan att vi bedömer det som särskilt dramatiskt, om det finns en bra förklaring till varför.
Men även om inte ni tycker det är något problem finns det väl risk att ett bolag som hamnar på rött ljus hängs ut och på så sätt skapar man väl problem för det bolaget?
– Ja, och det är därför vi inte berättar vilka bolag som ligger i det röda ljuset. Vi för en dialog med branschen om det här och det kommer vi att fortsätta med. Min grundsyn när det gäller tillsynen är att vi ska ha en bra dialog med bolagen. På EU–nivå arbetar med att få fram det nya Solvency II och trafikljussystemet är ju i viss mån en förimplemtentering av det som kommer. Så trafikljussystemet har varit ett sätt att göra våra svenska bolag redo för den nya världen som kommer.
Det har nu höjts röster både i Sverige och utomlands om att finanskrisen kan komma att påverka Solvency II och att arbetet kan komma att ta en ny inriktning efter det vi sett, alltså att man mildrar kraven i direktivet?
– Man skruvar fram och tillbaka på direktivet och vi är ju med om de förhandlingarna men jag kan inte bedöma om krisen kommer att innebära några förändringar i dagsläget.
Tycker du att marknadsvärderingen och täta rapporter och solvensmätningar fungerar bra på tjänstepensionsområdet där vi i vissa delar redan har det regelverk som kommer genom Solvency II?
– Jag har bara jobbat här någon månad och det är en fråga som jag behöver lära mig mer om. Rent allmänt kan jag säga att jag tror att det finns något sunt i att man har en grundläggande marknadsvärdering. Sen har vi sett att det kan skapa problem i försäkringsbranschen och även i andra finansiella företag under den här krisen. Men det är definitivt något som vi ska se över när den här krisen är över.
Ett problem är väl att alla agerar på samma sätt på grund av regelverken. De tar mer risk när aktier stiger i värde och räntorna utvecklas gynnsamt medan alla gör tvärtom när det blir kris. Finns det risk för att regelverken skapar mer volatilitet än nödvändigt?
– Det behöver inte vara fel på regelverken. Det kan vara så att försäkringsbolagen och bankerna i stället behöver större buffertar. Jag tror att man kommit lite fel både från myndigheterna och från instituten. Man har underskattat dynamiken och man har underskattat behovet av att ha rejäla kuddar i systemet.
Finns det inte risk för att man med större krav på kuddar minskar möjligheten att ta risk och därmed den långsiktiga avkastningen?
– Då får man försöka finna andra regelverk som blir mera kontracykliska och som alltså inte skapar de självförstärkande rörelserna och det finns en sådan diskussion nu, både här hemma och internationellt.
Ekonomin är ju numera global och krisen drabbar snart sagt hela världen. Ska vi i framtiden ha globala regelverk, snarare än nationella?
– Först och främst måste vi nog gå mot mer harmonisering i Europa, vilket är en process som inletts under de senaste åren. Först i nästa steg kommer frågan om vi behöver göra mer på global nivå, där vi har redovisningsreglerna i IFRS och vi har Basel II som reglerar bankernas kapitaltäckning. Länderna i den så kallade G20- gruppen kommer att träffas i april och då kommer man att ta upp många av de här internationella problemen.
Vilka effekter tror du krisen får på bank– och försäkringsmarknaden i förlängningen?
– Man lär sig alltid av problem och kriser. Vi hade ett antal problem i försäkringssektorn för ett antal år sedan och det ledde till att man då vidtog åtgärder. Jag tycker att man hanterat den här krisen väldigt bra. Bankerna hade en kris i början på 90–talet och kom stärkta ur den. En del av de lärdomarna tror jag har gjort att de svenska bankerna inte gick lika långt in i de så kallade sub–prime produkterna. Det var ju den typen av utlåning som bankerna hade i slutet av 1980–talet då man lånade ut mot pant snarare än betalningsförmåga. Då lärde man sig att det inte är bra, vilket de amerikanska bankerna nu lär sig.
Du får det nästan att låta som att det är bra med en kris då och då…
– En liten kris ibland kanske rensar upp en del och gör att allting blir bättre… Men det är ingen som önskar en sån kris som vi hade på 90–talet och det är ingen som önskar den ekonomiska kris som världen ser just nu.
Länsförsäkringar Liv vill bli vinstutdelande och FI har nu avgörandet i sin hand. För en enskild sparare kan det vara svårt att veta om det är bra eller dåligt eftersom frågan är så komplicerad. Vilket ansvar har FI att fungera som motpart för att säkerställa att spararna inte blir lurade och är det ansvaret större om frågan är så svår som många vittnar om?
– Finansinspektionens ansvar framgår av lagen. Vi ska kontrollera att ändringen inte kan antas försämra rätten för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade på grund av en försäkring. Det gäller för alla ombildningar. Frågan om en ombildning är komplex och vi tar därför dessa frågor på stort allvar och gör en ingående granskning av de frågor som uppkommer, för att på bästa möjliga sätt uppfylla lagens krav vid ombildningar.
Vilken bild har du, efter bara en månad, av Finansinspektionen som arbetsplats?
– Det är en organisation med väldigt många duktiga medarbetare som sliter hårt med sina arbetsuppgifter. Jag har en vision om att vi på sikt ska förstärka myndigheten och bli ännu bättre.
Finansinspektionen brukar alltid säga att den behöver mera resurser och du säger likadant…
– Det kommer nog inspektionen alltid att säga. Det beror lite på hur mycket mer uppdrag vi får. Men jag tror också att vi kan göra mycket genom att se över hur vi jobbar. Min erfarenhet är att man kan vinna mycket på att ta ett steg tillbaka och jobba med de mer existentiella frågorna; Varför finns vi och vad är det vi gör? På så sätt skapar man större möjligheter för enskilda medarbetare att ta ett större ansvar och då kan man få mer ur organisationen.
Är det en byråkratisk organisation idag?
– Nej, men det är en ärendetung organisation. Jag tror att vi kommer att behöva stärka den analytiska nivån och det kräver en viss förstärkning.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 3/2009