Det pratas ofta om att vi behöver förlänga arbetslivet för att hålla jämna steg med livslängdsökningen.
En dom från Arbetsdomstolen som kom i förra veckan visar dock att det inte är lätt att göra det för vissa. Att jobba för länge som lots är ett exempel på det.
Lotsen i fråga fyllde 60 år 2020. Han hade inga planer på att gå i pension, något som lotsarna enligt kollektivavtalet har rätt till. Han ville fortsätta att arbeta med oreglerad arbetstid, alltså där han kan ringas in till tjänst för att lotsa båtar.
Arbetsgivaren, Sjöfartsverket, tyckte att det var en bra idé och lät honom jobba vidare som vanligt, något som för lotsen i fråga skulle ge honom något bättre lön eftersom arbetet innehöll tjänst på obekväma tider.
Men när fackförbundet SACO-S noterade vad Sjöfartverket gjort stämde man staten genom Arbetsgivarverket och krävde skadestånd för brott mot kollektivavtalet.
I avtalet står det nämligen att 60-åringar inte får jobba på oreglerad arbetstid för att de är för gamla och behöver regelbunden vila i större utsträckning än yngre lotsar.
Dessutom brukar det bli si och så med mörkerseendet och 60-åringar löper större risk att drabbas av olyckor för att de inte längre är lika fysiskt starka som yngre.
Facket menade att arbetsgivaren borde ha sett till att lotsen erbjöds en tjänst med reglerad arbetstid eller pension, vilket han inte ville ha. I förhandlingen ansåg Arbetsgivarverket att man inte kunde hindra honom från att jobba på som vanligt. Det skulle vara åldersdiskriminering, menade man.
I domen gör man skillnad på positiv och negativ åldersdiskriminering och menar, lite förenklat, att om man får ett lugnare jobb eller möjlighet till pension inte är diskriminering i negativ mening.
Dessutom kommer LAS in eftersom man har rätt att jobba till 68 års ålder och Arbetsgivarverket hävdade att kollektivavtalet i praktiken innebar en skyldighet att avgå ur tjänst vid 60 års ålder. Det håller inte domstolen med om och skriver:
"Den aktuella bestämmelsen innebär enligt sin ordalydelse inte någon avgångsskyldighet, dvs. en skyldighet att sluta sin anställning hos Sjöfartsverket. Att bestämmelsen inte innebär någon avgångsskyldighet framgår tydligt av anvisningen till den. De allra flesta lotsar verkar dock ha valt att använda sig av möjligheten att avgå med ålderspension vid 60 års ålder. Av utredningen framgår emellertid att det finns exempel på lotsar över 60 år, som arbetat enligt (kollektivavtalet, reds anm) LOTSARB, som har fortsatt anställning hos Sjöfartsverket med andra arbetsuppgifter än lotsning. Arbetsdomstolen finner sammanfattningsvis att den aktuella bestämmelsen inte står i strid med 32 a § anställningsskyddslagen. Bestämmelsen är därför inte ogiltig enligt 2 § andra stycket anställnings-skyddslagen."
Facket menade att om man vill förlänga arbetslivet för vissa måste man först förhandla centralt om att undanta dem från kollektivavtalets regler. Det gjorde inte Sjöfartsverket, vilket gör att skadeståndet höjs från de 50 000 kr som facket yrkat till 75 000 kr.
Dessutom ska staten stå för rättegångskostnaderna.
Två av arbetsdomstolens ledamöter är skiljaktiga och anser att det är fråga om åldersdiskriminering. De påpekar dessutom att våra nordiska grannländer sett till att höja pensionsåldern till 65 år för lotsar och att det borde kunna fungera även här.
Hur det gick för lotsen som gillar att jobba på sjön framgår inte av domen.