Statens utgifter för offentliga försvarare, målsägandebiträden och andra rättsliga biträden motsvarar nära hälften av de samlade kostnaderna för Sveriges domstolar.
De senaste tio åren har dessa utgifter ökat med nästan 90 procent, medan domstolarnas kostnader totalt ökade med en tredjedel, skriver Riksrevisionen idag.
Riksrevisionen har granskat tingsrätternas och Domstolsverkets hantering av dessa pengar. Granskningen visar att det finns stora brister, framför allt när det gäller domstolarnas möjlighet att bedöma om de summor som betalas ut är rimliga.
"Hanteringen är utformad på ett sätt som ger mycket dåliga förutsättningar för en god intern kontroll. Det är något som försämrar möjligheterna att hushålla med statens medel", säger Per Dackenberg, projektledare för granskningen, i en kommentar.
Delvis beror detta på att huvuddelen av de rättsliga biträdenas arbete genomförs under förundersökningen, då domstolen inte har tillräcklig insyn i arbetet för att kunna bedöma om ersättningsanspråken är rimliga.
Bristen på kontroll förvärras också av att beslut om ersättningsstorlek alltid är den sista punkten under rättens överläggning efter huvudförhandlingen, och ofta behöver tas under tidspress. Någon förberedande kontroll av tingsnotarie eller annan personal sker nästan aldrig.
"Hanteringen av ersättningen anses ofta vara den minst angelägna frågan i målet och något som domstolen behöver klara av snabbt", säger Per Dackenberg.
Domstolens arbete kompliceras av att det saknas tydliga riktlinjer för hur dessa bedömningar ska göras, till exempel tumregler för vad som är skälig tid för vanligen förekommande arbetsmoment.
Att kostnaderna skenar kan förklaras av att tingsrätten inte har något budgetansvar för ersättningar till rättsliga biträden. Det betyder att varken domare eller domstolar har ekonomiska incitament för att öka kontrollen.
"De kontrollfunktioner som finns ger inte domstolarna de verktyg som behövs för att fatta väl underbyggda beslut. Som systemet är konstruerat har domstolarna heller inga incitament att skaffa sig de verktygen," säger riksrevisor Helena Lindberg.
Riksrevisionen konstaterar vidare att Domstolsverket inte följer upp domstolarnas hantering på en aggregerad nivå. Detta beror delvis på att dagens regelverk inte tillåter att det tas fram underlag som till exempel kan visa om samma biträde yrkat ersättning för samma tid vid någon annan domstol, något som media har rapporterat om vid flera tillfällen.
Sammantaget visar granskningen att kontrollen över dessa medel har omfattande och allvarliga brister. Riksrevisionen bedömer att regeringen, som har det övergripande ansvaret, tidigare borde ha tagit initiativ till såväl uppföljning som förbättringar.
Pensionsnyheterna, som följt pågående rättsprocesser, noterar löpande att bara Allraprocessen i tingsrätten drog ombudskostnader på 63 miljoner kr.
Totalt med alla sidoprocesser i skattemål i förvaltningsdomstolarna med överklaganden i drivor har det, mycket försiktigt räknat, kostat åtminstone 100 miljoner kr i ombudsarvoden. Det motsvarar hälften av Stockholms Tingsrätts totala budget.
Det faktum att man under en förhandling kan få skenande kostnader om en av tio advokater som deltar får en ingivelse och tar upp någon spaning eller en invändning och då tar upp den. Om den visar sig irrelevant så kan det ta en timme av förhandlingen innan den kan läggas åt sidan. Övriga nio advokater har då fått lyssna under timmen och får debitera timtaxan 1 500 kr var.
Berömvärt av Riksrevisionen att ta upp frågan.
Kanske läge för staten att hyra in anställda allmänna ombud. För 100 miljoner kr kan man lätt anställa en advokatbyrå med samma löner som domare och åklagare tjänar. Det skulle sänka kostnaderna rejält i domstolsprocesserna.