Söderberg & Partners har med hjälp av Novus undersökt svenskarnas förväntningar på sina framtida pensioner. Föga överraskande visar det sig att hälften av svenskarna skulle vilja ha mer än 71 procent av sin lön i pension, men det är något som bara 17 procent tror att de kommer att få.
"Resultaten av dessa två frågor blottlägger en oroväckande spricka mellan vilken pension människor egentligen vill ha, och vad de faktiskt förväntar sig att få" skriver Söderberg & Partners i inledningen till sin rapport som de valt att kalla "Pensionssprickan".
En tredjedel av de tillfrågade har vidare än högre förväntningar på sin pension. De hoppas på 81 procent av slutlönen eller mer. Men det är det få som tror är möjligt. Bara tre procent tror att de kommer att gå iland med det.
Det här tyder enligt Söderberg & Partners på en "uppgivenhet" i befolkningen när det gäller deras möjligheter att påverka pensionen.
Sju av tio av de tillfrågade har dessutom svarat att de även sparar privat men inte ens det räcker för att de framtida pensionärerna ska nå sina mål.
Om Novus, som introduktion, visat den föredragning som gjordes av Pensionsmyndigheten i förra veckan, där man konstaterade att majoriteten av svenskarna får en pensionsnivå på omkring 70 procent av slutlönen och många får mer än så, är det möjligt att de tillfrågade hade svarat annorlunda.
Även Alecta har ju konstaterat att de faktiska pensionsnivåerna inte alls är så låga om man räknar in tjänstepensionerna.
Adderar man bördan av att jobba till riktåldern och alltså inte fastnar på 65 års pensionsålder, är läget ganska ljust. Det finns dock en risk att människor tar ut tjänstepensionerna temporärt, vilket kan innebära att man får lägre pension när man tömt ut tjänstepensionerna.
Men Söderberg & Partners menar att svenskarna behöver spara mer för att nå sina mål med mer pengar sen, istället för mer pengar nu. I rapporten skriver man att debatten kring pensionsfrågor "skulle behöva belysa vikten av det privata pensionssparandet."
Men om tvångssparandet från stat och arbetsgivare redan idag kostar värdet av torsdag eftermiddags arbete och sen hela fredagen, är frågan om folk verkligen vill eller har råd att spara mer. De tvingas ju då arbeta ihop till falukorven, bilen och hyran bara på måndag, tisdag och onsdag, varje vecka.
Då kan det hända att deras förväntningar skulle komma att ändras. För det är först när man informerar korrekt om de nutida och framtida pensionsnivåerna, som man kan svara hyggligt rätt på frågorna, när Novus ringer.
Men som en partsinlaga från ett företag som tjänar grova pengar på att människor sparar i dyra sparprodukter i tjänstepensioner och privat, är det förstås inte att förvånas över att Söderberg & Partners drar en lans för det privata sparandet.
Det gjorde för övrigt även Skandias vd Frans Lindelöw på DN debatt i veckan. Han menade att det allmänna pensionssystemet borde vara fredat, men att det vore fint om staten kunde bistå med att subventionera det privata pensionssparandet med morötter. Detta för att svenskarna ska förmås att spara ännu mer.
Men om sparandet subventioneras av staten är det ju ett politiskt val att använda skatteintäkter från människors arbete till att höja pensionsnivåerna.
Subventionerna måste ju tas någonstans ifrån och är det försvaret, skolan eller vården som ska få mindre bara för att framtida pensionärer vill få mer?