I Fondbolagens Förenings kritik av det upphandlade fondtorget påpekar man det bara finns ett rimligt skäl att införa det upphandlade fondtorget och då handlar det om avgifterna. Föreningen konstaterar samtidigt att fondtorget efter rabatter faktiskt "bara" kostar 0,21 procent och Pensionsmyndigheten redan idag har möjlighet att pressa avgifterna i nuvarande fondavtal.
Även om procentsatsen, 021 procent av kapitalet, är låg jämfört med ordinarie fondavgifter på den öppna marknaden, tack vara rabatterna, handlar det om stora belopp.
Fondtorget nosar på 1 200 miljarder kr i förvaltat kapital, exklusive AP 7 Såfa, och då betyder det att den här delen av Pensionssystemet kostar svenskarna 2,5 miljarder kr i avgifter varje år.
Bara Robur får in en halv miljard kr för sitt deltagande på fondtorget. (Det kostar betydligt mindre...) Och pengarna kommer varje år, samtidigt som torget växer med avkastning och nya avgifter.
Är det rimligt i en bransch med de enorma stordriftsfördelar som finns? Då ska man dessutom ha i minnet att man endast betjänar en enda kund, Pensionsmyndigheten.
Men det är bara den ena sidan av myntet. Den andra är att långt ifrån alla fonder på fondtorget har presterat i nivå med förvaltare med högst kvalitet. Man kan se dessa som elitåkarna som får starta först i Vasaloppet. Det är ovanligt att någon i klungan bakom vinner.
Enligt Silva Hanell på Mercer, som löpande utvärderar kapitalförvaltares prestationer, så har majoriteten av fonderna på fondtorget underpresterat under de fem senaste åren.
Det betyder inte att spararna fått negativ avkastning, fonderna har ju gått som tåget i den dopade marknaden under många år i rad. Men om man skulle jämföra fonder i olika kategorier med de bästa i världen är det dystra siffror från Silvas excelark.
Av de tio kategorierna, tänk Sverige, Global, IT, Läkemedel, Blandfonder, Europa, som står för 90 procent av nuvarande kapitalet på PPM, exklusive AP7, så har ungefär 70 procent av fonderna underpresterat mot ett relevant investeringsbart benchmark, mätt som årlig avkastning senaste fem åren, säger Silva Hanell till Pensionsnyheterna.
Om man skulle lyckas samla och handla upp de bästa förvaltarna i varje kategori så skulle man enligt Mercer kunna räkna upp avkastningen med en procentenhet per år. Med de volymer som globala förvaltare nu erbjuds att konkurrera om kommer intresset att vara betydligt större för att få vara med.
Så det är inte bara avgiftsuttaget som bidrar till att premiepensionen inte blir så hög som den skulle kunna vara. Genom att ha en klunga av fonder som inte är bland de bästa, förlorar man pengar på utebliven avkastning också.
Det finns också en åsikt, som går ut på att förvaltare som väljs bort skulle kunna slå världen med häpnad genom att i backspegeln ha varit bäst. Det är ju ett argument för att slumpen skulle styra. Då skulle det skulle vara möjligt att man genom den planerade fondselekteringen, tappar bort oslipade diamanter i arbetet.
- Risken finns alltid att en bra förvaltare som inte har 5-års historik väljs bort. Den risken bör vara väldigt liten. Vi behöver gå igenom lagrådsremissen för att förstå kriterierna och hoppas att Premiepensionsmyndigheten får bedöma förvaltarens prestation och inte enbart fondens, säger Silva Hanell och fortsätter:
- Vi har sett detta ske i europeiska och globala plattformar och med det så kommer en förvaltare att får vara med i upphandlingen även om fonden inte har funnits i fem år. Kontinuerlig kontroll och selektering är en systematisk process som minimerar slumpens inverkan på förvaltarurvalet och gynnar kvaliteten, transparensen och i slutändan utfallet till pensionärerna, säger Silva Hanell.
Det ska bli spännande att se utvecklingen framöver och frågan är hur många PPM-sparare som anser att det är värt att offra en del av utbudet på fondtorget i utbyte mot högre pension.
Lyckas man att höja avkastningen med en hel procentenhet genom sänkta avgifter och bättre fonder betyder det 12 miljarder kr om året eller en miljard i månaden till PPM-spararna som kollektiv. Det är de definitivt värda.