Om det skulle bli möjligt att flytta tjänstepensionsförsäkringar utan att arbetsgivarna ska få ett ord med i laget krävs stora ingrepp i lagarna.
Då måste man ju skriva en lag som fråntar arbetsgivaren sin äganderätt över en försäkring. Det är ju arbetsgivaren som betalar premien och försäkrar den anställdes pension. Det är inget litet ingrepp i civilrätten varför det lär sitta hårt åt, betydligt hårdare än retroaktiv flytträtt på gamla försäkringar.
Här finns typiskt sett tre olika situationer där det blir problematiskt med flytt utan att arbetsgivarna är med på båten.
Det första, om det handlar om en aktiv försäkring för en anställd, är det ganska självklart att arbetsgivaren inte har något att vinna på att släppa den.
Åtminstone inte om arbetsgivaren sett om sitt hus och tagit fram en plan som hen är nöjd med. Här kan man tänka att arbetsgivaren, något patriarkalt, ser till att ordna för en trygg pension till rimlig kostnad och risk för den anställde.
Det fallet är ganska enkelt. Värre blir det om den anställde slutat och tjänstepensionen lagts i fribrev. Den ägs dock fortfarande av arbetsgivaren och många arbetsgivare vägrar släppa ifrån sig dem.
HR-chefer eller Benefit managers vill dels inte släppa dem eftersom anställda i en framtid kan komma och klaga och fråga varför de gick med på en flytt om utfallet blev dåligt.
Den rädslan ska inte underskattas, men det är också vanligt att en arbetsgivare som handlar upp en ny plan med bättre villkor struntar i fribrevshavare som inte längre jobbar kvar. De får då fortsätta att betala höga avgifter i gamla produkter och arbetsgivarnas rabatter går till de nu anställda.
Att arbetsgivarna trots det ändå inte vill släppa ut fribreven kan ofta ha att göra med att de representerar en volym, ett kapital, som kan utnyttjas i förhandlingar med en ny försäkringsgivare eller en förmedlare.
Ju mer kapital som arbetsgivaren representerar, desto bättre priser.
Det här gäller även för förmedlarna som inte heller gärna ser till att släppa ut anställda ur de planer de skapat.
Fribrevshavarna ger intjäning även om det inte behöver vara provisioner eller kickbacks. Det kan även påverka ersättningen om man får betalt med faktura.
I ett sista fall kan man tänka sig att arbetsgivaren försvunnit, alltså lagt ned eller gått i konkurs. Då är det ju svårt att hävda att någon "äger" en försäkring och att det därför borde vara enkelt att flytta den.
Förslag i den riktningen lämnades för tio år sedan av departementsrådet Tord Gransbos utredning "Livförsäkringsutredningen, förstärkt försäkringstagarskydd SOU 2012:64".
Den har inte gjort några avtryck i frågan om flytträtt av gamla tjänstepensionsfribrev men kanske kan dammas av, om kristdemokraterna får sitt önskemål om en utredning av ytterligare flytträtt uppfyllda i Finansutskottet.