31 jan 2022 16:20

Tre myndighetschefer vill se större emissioner för företagsobligationer

Under Coronakrisen mars 2020 uppstod en likviditetskris på marknaden för företagsobligationer. Många fonder fastnade när efterfrågan föll och tvingades stänga för inlösen för spararna. Det gällde till exempel Spiltan fonder.

Det här problemet vill nu tre myndighetschefer, FI:s Erik Thedéen, Riksgäldens Hans Lindblad och riksbankschefen Stefan Ingves ändra på.

I en gemensam debattartikel i dag i Dagens Industri vill de tre istället se att man ställer större krav på emittenterna och vill se att minst två banker garanterar emissionerna och att de görs större.

De tycker att man minst borde emittera volymer som inte understiger 1 miljard kr och att man ger dem benchmarkstandard. Detta skulle göra marknaden mer robust, menar de tre.

"Syftet med benchmarkstandarden är att obligationerna ska bli mer likvida. Här kan det uppstå en positiv växelverkan. Efterfrågan på benchmarkobligationer ökar från exempelvis företagsobligationsfonder som behöver bättre likviditet i sina innehav för att kunna möta eventuella utflöden. Det kan samtidigt leda till att sådana obligationer värderas högre och får en lägre ränta eftersom de har lägre likviditetsrisk. Då kan den bättre likviditeten även attrahera mer placeringar från långsiktiga investerare, vilket ger företagen en tryggare finansieringsbas och gör marknaden mer robust även i kristider", skriver de.

Tanken är alltså att de ständigt ska finnas köpare av företagsobligationer i stressade lägen, till exempel livförsäkringsbolag och pensionsfonder. Dessa stora spelare ska då kunna plocka upp de obligationer som fonder behöver göra sig av med för att täcka försäljningar från spararna. Hittills har ju riksbanken ställt sig på köparsidan för att stablisera men nu tycker man att marknaden borde klara av det självt utan riksbanken som lender of last resort.

De tre skriver visserligen att det här bara är en väg att stärka stabiliteten i marknaden för företagsobligationer och att fler insatser behövs.

Men att bara göra emissionerna större är inte det som behövs. Det behövs en marknad där handeln sker elektroniskt så att marknaden för företagsobligationerna blir mer transparent, menar Claes Hemberg, tidigare sparekonom på Avanza i ett inlägg på Twitter.

"Sedan 80-talet har aktiehandeln varit elektronisk. Att inte företagsobligationsmarknaden kommit längre än till telefonhandel är både obegripligt dumt och dyrt", skriver han.

Telefonhandel innebär att mäklarna i marknaden ställer priser direkt till olika kunder som erbjuds att köpa.

Det innebär att marknaden blir betydligt mindre transparent och att mindre spelare kan missgynnas prismässigt om de måste sälja. De sålda obligationerna kan sedan säljs vidare till bra priser till andra intressenter som till exempel stora livbolag som kan köpa in dem billigt.

Om handeln vore elektronisk och de priser man kan se på skärmarna skulle vara de verkliga priserna skulle möjligheten att skära emellan för handlare på storbankerna skulle problemen som blev tydliga under pandemin i mars 2020 definitivt blivit mindre allvarliga.

Och det här rör en stor marknad. Bara under 2021 var emissionsvolymerna rekordstora, skriver de tre i debattartikeln.

Omkring 300 företag hade utestående obligationer till ett värde av 650 miljarder kr och handeln hanterades över telefon mellan köpare och säljare.

Men transparens kan innebära prispress. Banker som har företagsobligationer i egna lager skulle ogärna se att värdet på lagren skulle bli volatila om det fanns en elektronisk handel där alla kunde se priserna. De skulle då inte vara något som gjordes upp i telefonsamtal mellan mäklare och kunder i telefon. Den fördelen vill man på bank- och mäklarsidan förstås inte släppa ifrån sig frivilligt.