Nationalekonomen och välfärdsforskaren vid Lunds Universitet, Andreas Bergh, skrev en kolumn i Dagens Nyheter dagen innan förslaget om garantitillägget las fram igår.
I kolumnen ondgjorde han sig över att det inte finns motsvarigheten till de besiktningsmän som granskar arbeten som gjorts när man byggt hus och hur de i sin yrkesroll är experter på att hitta fel och fusk som reklameras.
Han påpekade att de reformer som gjorts i välfärdssystemen i Sverige under senare år inte skulle klara en besiktning och tog upp lagen om elpriskompensation som nu bereds. Nej, den skulle inte få godkänt.
Han tog även ett exempel från Pensionssystemet där han påpekade att det inkomstpensionstillägg som trumfats igenom Pensionsgruppen är ett exempel på något som en besiktningsman skulle ha slagit ned på, om det funnits en sådan tillgänglig för att granska politiska beslut.
"Den som vet var välfärdsstater brukar ha sina svaga punkter går direkt på pensionssystemet. Är det kasst är det minst lika illa som ett stundande stambyte eller mögel i krypgrunden. För Sveriges del blir vår hypotetiska besiktningsman först motvilligt imponerad: 90-talets pensionsreform är ett politiskt hantverk av sällan skådat slag. Men sedan uppdagas en veritabel styggelse i form av det nyligen införda inkomstpensionstillägget", skrev han och tillade att regeringen inte längre var intresserad av att vidmakthålla de principer som styrt pensionssystemet sedan tillblivelsen.
Nu när (viss) information om gårdagens garantitillägg kommit fram är det ännu ett hastverk, enligt Andreas Bergh.
- Det är ännu ett hastverk som är dåligt koordinerat. Det minskar det respektavstånd som man införde genom inkomstpensionstillägget. Nu lägger man ett förslag som alltså motverkar syftet med inkomstpensionstillägget eftersom det ger mer pengar till alla som har låga pensioner och som innebär att respektavståndet minskar, säger han till Pensionsnyheterna.
Han menar att de här turerna vid sidan av Pensionsöverenskommelsen i praktiken redan ryckt undan mattan för Pensionsgruppen och att den nu kan betraktas som död.
Pensionsöverenskommelsen innebar att man klarade av att hantera de intressekonflikter som alltid är inbyggda i ett pensionssystem. Det har man kunnat erkänna och kompromissa sig fram till lösningar på och haft ett system som 70 procent av väljarna stått bakom. Men så är det inte längre.
- Jag tror att Pensionsgruppen de facto har dött, säger han.
Han ser dystert på framtiden om menar att vi är på väg tillbaka till 1970-talet där man med överbudspolitik gjorde att politikerna till slut blev tvungna att strama åt när utgifterna blev för stora.
- Det kommer att ske, även om de reformer man hittills fattat beslut om kan hanteras. Men till slut måste man strama åt om man för en överbudspolitik om pensionerna. Då kommer det inte vara något man ordnar presskonferenser för att berätta om utan sker då smygande, till exempel genom att man minskar basbeloppen och därmed stramar åt av nödvändighet, säger han.
Han menar att generationsväxlingen i politiken har lett fram till att de personer som kom överens om pensionssystemet inte längre hörs och syns, med möjligt undantag för Bo Könberg som är med i dagens utgåva av Pensionsnyheterna. Det gör att de inte riktigt har kunnat tradera kunskapen om systemet till nya generationens politiker.
Han tror dock att det finns en person som skulle kunna rädda situationen och nämner att statsminister Magdalena Andersson skulle kunna sätta stopp för den principlöshet, som nu brer ut sig bland politikerna och som gör att grundbultarna i pensionssystemet ifrågasätts.
- Jag tror att Magdalena Andersson skulle kunna sätta ned foten. Hon inser riskerna med att pensionssystemet eroderar och att det kan skapa den situation då Sverige inte längre har ett stabilt pensionssystem som frikopplats från statsbudgeten och som skapat en bra ekonomi i Sverige.
Han tillägger att även tidigare statsministern Göran Persson skulle kunna vara den person i socialdemokratin som skulle kunna vara den som gör det jobbet. Men han tror mest på Magdalena. Hon är förhållandevis ung men har ända lång erfarenhet av att hantera statens finanser.
Han tillägger att även Moderaternas Ulf Kristersson skulle kunna ta den rollen eftersom även han förstår hur viktigt det är att ha ett långsiktigt stabilt pensionssystem och vill vara den vuxne i rummet.
- Problemet är att han vill bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna och de har ju också förslag som bidrar till att försvaga systemets drivkrafter, säger han.