22 feb 2022 14:06

Hur är det - var går gränsen mellan försäkrings- och investeringrådgivning?

I förra veckan blev ett debattinlägg i nyhetstjänsten Sak & Liv om gränsdragningen mellan försäkring- och investeringsrådgivning en snackis i försäkringsbranschen. Inlägget var författat av advokat Kawin Mårtensson på Kompass Advokatbyrå.

Frågan som han ställde var om det räckte med att placera en investering i ett k-försäkringsskal för att det skulle hamna under IDD eller om man som rådgivare även behövde hålla koll på reglerna i MiFiD och tillämpa dem på de instrument som placerades i försäkringsskalet.

Det låter som nördarnas julfest, men frågan är onekligen laddad. Detta eftersom man vid en vidare tillämpning av reglerna för det som kallas försäkringsprodukt skulle kunna tvinga branschen att inte bara ge råd om försäkring och följa det regelverket utan man skulle även tillämpa regler för produktstyrning på de värdepapper eller fondandelar som köps in till k-försäkringen.

Pensionsnyheterna frågade regel- och försäkringsexperten Daniel Eriksson om lite mer detaljer.

Vad handlar debatten om?

- Det är egentligen två olika frågor som härstammar från en och samma förvirring. Dels handlar det om rådgivningen utgör försäkringsdistribution eller investeringsrådgivning, dels om hur försäkringsbolagens produktstyrning ska utformas.

Varför har det blivit så här?

- Grundproblemet är att lagstiftaren inte förstått hur rådgivare arbetar i verkligheten och därför inte varit tillräckligt tydlig i förarbetena, kombinerat med att fond- och depåförsäkring ofta ses som "skal" som alternativ till ISK eller depåkonton. Det finns ett utbrett missförstånd om att fonder som försäkringsbolagen investerar i tillhör försäkringstagarna. Man märker det exempelvis genom att rådgivare och fondbolag benämner försäkringsbolagen som "distributörer" eller "plattformar" när det egentligen borde vara "investerare".

Vad spelar uppdelningen för roll?

- Det är många egenintressen som ligger bakom "missförstånden". Det är mer behagligt för ett värdepappersbolag att ha Swedseclicensierade investeringsrådgivare än Insureseclicensierade försäkringsförmedlare som distributörer eftersom Insuresec bedriver egen tillsyn medan Swedsec enbart agerar på värdepappersbolagens egna anmälningar av sig själva. De värdepappersbolag som fått sina tillstånd återkallade av Finansinspektionen har skrikit högt om att försäkringsdistributionen egentligen var investeringsrådgivning enbart för att Insuresec inte skulle få tillgång till rådgivningsdokumentationen. Då hade det ju blivit tydligt att den obefintliga omsorgen om kunderna var själva affärsidén. Och värdepappersbolagen har ju inte tjallat på sig själva till Swedsec, säger Daniel Eriksson och fortsätter:

- Även försäkringsbolagen har valt att titta åt ett annat håll. Där tror jag det har mindre med att göra att man inte vill ha en bra rådgivning, utan snarare om att det blir komplicerat att utforma produktstyrningen korrekt eftersom det blir många kombinationer och individualiserade val som behöver testas i produktgodkännandet. Och om det är svårt för en fondförsäkring blir det nästan omöjligt för en depåförsäkring som numera verkar få innehålla även okonventionella tillgångar som konst eller veteranbilar, påpekar han.

Är det bättre om det är försäkringsdistribution eller investeringsrådgivning?

- Kunden har lite bättre skydd om det är frågan om försäkringsförmedling eftersom det då måste finnas en ansvarsförsäkring i bakgrunden. I praktiken spelar det inte så stor roll eftersom det är nästan omöjligt för en kund att få rätt mot ett ansvarsförsäkringsbolag. Däremot har Insuresecs tillsyn hittills varit mer aktiv än Swedsecs, vilket gynnar kundomsorgen.

- För den enskilda rådgivaren som vill göra rätt är det lite enklare att vara försäkringsförmedlare. Dels räcker det med en enda rådgivningsdokumentation, dels är regelverken lite mer tillåtande avseende provisioner. För försäkringsbolagen är det dock mer bekvämt att bara fokusera på försäkringsavtalet.

Vad kommer att hända nu?

- Några av de mest högljudda intressenterna för den felaktiga synen på försäkringsdistribution och investeringsrådgivning har ju försvunnit genom Finansinspektionens återkallade tillstånd. Det finns några kvar, och jag gissar att de kommer att härda ut lite till innan de också rättar in sig i ledet.

- Försäkringsbolagen brukar vara duktiga på att följa regler, men kan ha en komplex verksamhet att förändra. Kanske är det, mer än tre år efter att den nya lagstiftningen infördes, snart tid för dem att hinna ikapp, avslutar Daniel Eriksson.