Att SPP nu går ut med ett förslag om löneväxling för alla är självklart för bolaget. De behöver synas i debatten (och i Pensionsnyheterna) och för dem finns också starka affärsmässiga skäl att dra ännu en lans för att öka det privata pensionssparandet.
Det är för övrigt något som OECD ständigt påpekar i sina rapporter om hur OECD-länderna hanterar sina pensioner och betygsätter olika länders pensionssystem.
Det förslag man nu lägger innebär att staten ska subventionera sparande till pension via löneväxling. Det genom att man utnyttjar mellanskillnaden mellan fulla sociala avgifter på löneutbetalningar och den särskilda löneskatten. Skillnaden, knappt sex procent, är det tänkt att spararna ska få som morot för att spara långsiktigt.
Att spararna skulle ställa sig positiva till detta är inte att förvånas över. Gratis är gott. Den opinionsundersökning man gjort visar att många skulle vara intresserade av att spara mer om man fick något mer än bara ekonomisk trygghet, utan även bidrag från staten för att uppoffra sig för sin egen framtida pensionsinkomst.
I undersökningen ställer man också den (misstänkt ledande) frågan:
"Tycker du att alla oavsett lönenivå borde få samma möjligheter att växla lön till pension?"
Det är bara fem procent som svarar nej på den frågan, trots att de flesta i undersökningen uppger sig ha dålig koll på vad löneväxling faktiskt är.
Det som skaver är att det i debatten ofta låter som att det är synd om alla pensionärer och att de måste tas om hand för att inte hamna på obestånd i framtiden.
Det finns definitivt sådana grupper och de består primärt av två kategorier. Kvinnor som jobbat i låglöneyrken med tider av deltidsanställningar och invandrare som kommit sent till Sverige som inte hunnit med att tjäna in en bra livsinkomst. Det är ju vad som krävs för en tillräcklig pension.
Som Pensionsmyndigheten visade i sin rapport i går är det 23 procent av utrikesfödda pensionärer har en låg ekonomisk standard, jämfört med inrikesfödda pensionärer där motsvarande andel är 9 procent. Värst är det för dem som invandrat från Afrika och Asien.
Att de här grupperna skulle störta till sina arbetsgivare för att erbjudas en svårförklarad löneväxlingsprodukt för att förbättra sina pensionsinkomster, känns minst sagt långsökt. Och varifrån skulle de i så fall ta pengarna om de är i låglöneyrken?
Att låta de grupper som redan har bra pensioner fylla på med mer, borde inte vara den mest angelägna reformen fördelningspolitiskt.
Majoriteten som bott och jobbat ihop pensionen i Sverige under 40 år och som nu ska gå i pension, har inte problem med sina pensioner, även om det är lätt för alla att svara Ja på frågan om de vill ha högre pension.
I den gruppen finns det många som fortfarande "har råd" att gå i pension tidigt, vilket bland annat Alecta visat i en rapport om pensionärernas inkomster. Att stödja den gruppen med statligt subventionerat sparande är knappast något som känns akut.
Sen bör man ha i minnet att pensionssparandet faktiskt ökar, vilket avtalsparterna i stor utsträckning bidragit till genom att ändra i kollektivavtalen och höja avsättningarna.
Och för de 10 procenten av löntagarna med löner över taket öser man in löneväxlingspengar i sina tjänstepensioner, vilket gör att sparandet växer i snabb takt, bland dem som har råd att avstå lön.
Om svaret på frågan är att det behövs mer löneväxling i Sverige för hög- och medelinkomsttagare så undrar Pensionsnyheterna vad som var frågan.