Antag att en daytrader tjuvstartar med champagnen dan före nyårsafton och lägger en köporder på en aktie som ligger långt högre än någon tidigare betalat. Då blir alla andra som har aktien i sina portföljer rikare. Värdet kommer att ingå i årsredovisningen, men är det rätt värde? Om en stor förvaltare skulle vilja sälja hela sitt innehav i till exempel Ericsson till den kursen är det ju omöjligt, det skulle sänka aktien.
Ändå ger vi marknadsvärdet, mark to market, enorm betydelse när det avgörs om livbolag är solventa eller om bromsen ska slå till och sänka pensionerna för att AP-fondernas marknadsvärden fallit. Det senare vill man nu undvika och tänker istället räkna med gamla marknadsvärden, för att de var bättre. Under krisen har många livbolag och pensionsförvaltare hamnat under hård press och har gjort affärer med varandra för att få upp marknadsvärdena.
I Holland finns det förvaltare som sålt sina kontorsfastigheter till varandra för att på så sätt få upp värdet och slippa insolvens. Det nya marknadsvärdet har sedan tagits över av andra som använder det för att skriva upp värdet på egna fastigheter. Då behöver de inte ens sälja kåkarna för att bli rikare enligt modellen mark to model. Och så där kan man fortsätta att skriva upp sina värden tills man hamnar i det som nu brukar kallas mark to myth. Det är inte klokt. Vi kanske måste lära oss att använda sunt förnuft, snarare än att betrakta allt som kommer ur excelarken som sanning. Men hur räknar man fram vad som är sunt? Och hur ser formeln för förnuft ut?
Mikael Nyman Pensionsnyheterna
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 6 2009