28 maj 2009 11:12

Christoffer Folkebo, vd Max Matthiessen: ”Besvärande att PTK bygger egen rådgivning med Alectapengar”

I slutet av maj gjorde staten sin ”exit” i Carnegie med systerbolaget Max Matthiessen. Det innebär att de båda företagen nu är privatägda igen. För de tidigare delägarna i Max Matthiessen som sålde till Carnegie 2007 har det ursprungliga värdet av Carnegieaktierna gått ifrån 845 miljoner kr till noll eller nära noll. En av dem som varit med under hela den galna resan är vd Christoffer Folkebo, som nu har uppgiften att försöka hålla medarbetare och de nya ägarna, riskkapitalisterna från Altor/Bure nöjda samtidigt. Men det räcker inte med det. Även kundföretagen måste vara nöjda för att fortsätta att göra affärer, något som de gjorde under 2008. Resultatet blev bolagets bästa någonsin men för 2009 ser det tuffare ut. Och nu får man konkurrens från fackförbundet PTK som öppnar en konkurrerande rådgivningssajt för ITP-kunder, något som Christoffer Folkebo ser som ”besvärande”. Vi träffade honom mitt emellan två möten med de nya ägarna, där man just nu formar Max Matthiessens framtida strategi.

Ni har fått nya ägare, hur känns det?

– Jag tycker det känns jättebra. Jag har ända sedan turbulensen med Carnegie haft en idealbild som är en kombination av ett starkt delägarskap hos anställda i företaget men med en professionell medägare som kan hjälpa oss att utveckla företaget.

Varför måste ni ha en extern ägare?

– För det första ger de en större intern stabilitet i ett företag som har oerhört mycket vilja, kraft men också känslor i form av ett stort personligt engagemang. För det andra ser jag att vi är på väg in i en fas där investeringar blir viktigare och då är tillgång till kapital en viktig parameter.

Var det jobbigt att statliga byråkrater kom och lade sig i?

– Sjunde AP-fondens Peter Norman, som varit ordförande och personerna kring honom har inte varit byråkrater. De har varit professionella men tuffa och har ställt hårda krav på oss i ledningen. De har inte haft hållningen att ”vi äger det under en kort period så vi ska inte engagera oss”. De har varit väldigt engagerade och ifrågasatt saker och alltid varit beredda att ”walk the extra mile”.

Är Max Matthiessen i bättre skick nu än innan de kom in?

– Förutsättningarna för att utveckla företaget är idag mycket bättre. Kostnaden för den här övningen är mest känslomässig. Det har varit jättejobbigt att lägga ner så mycket tid utan att få fram några nya produkter eller nya tjänster. Vi har lagt tid på nödvändiga saker – men inte de saker vi ska leva av.

Det gick bra för er 2008 med ert bästa resultat någonsin. Men 2009 ser ut att bli tyngre och kvartalsresultatet är svagare. Hur kommenterar du det?

– Det är helt enligt planen. Vi har räknat med att 2009 och 2010 blir tuffa år.
Kan man budgetera i en sådan här marknad?
Kostnaderna är otroligt lätta att budgetera, intäkterna är betydligt svårare. Vi frågar alla teamledare i bolaget om deras bästa bedömning. Sen summerar vi det och gör ett rimlighetstest. Vi sitter inte här på huvudkontoret och försöker vara översmarta eller gissa. Finanskrisen kan ju göra att hela företag kan försvinna. Våra kunder är spridda i snart sagt alla företagstyper, branscher och sektorer av det svenska näringslivet så vi blir en ganska god spegel av hur Sverige mår.

Och de du har i ditt team och i din organisation, hur har de levt under den här tiden?

– Under externt hot och press så har man två möjligheter, att fly eller fäkta. Jag tycker vi har enats och fäktat.

Era nya ägare i Altor och Bure, riskkapitalisterna, vill att ni i personalen ska gå in som ägare. Tror du att de tänka sig att släppa majoriteten?

– Jag tror att man vill ha ett visst inflytande. Om man definierar det utifrån kapital eller röster kan man se olika på. Det viktigaste för dem är att ha kontroll.

Blir det inte så att det blir mindre pengar över till de som jobbar på Max nu när ni får in en extern ägare som vill vara med och dela på vinsterna. Hur hanterar ni det?

– Om du har samma skatteffektivitet, att kakan är lika stor och man har noll i finansieringskostnad, ja. Men allt det här är rörlig materia så jag kan inte isolera det på det sättet. Sedan finns alltid frågan, utkomst på kort sikt eller utkomst på lång sikt. Jag upplever att våra ägare har ett perspektiv på upp till femton år och det är ganska ovanligt för riskkapitalister och den typen utav pengar. Deras behov av löpande avkastning från den här investeringen anser jag vara begränsat. Jag tror att de vill se ett företag som har potential att bli dubbelt så stort om ett antal år.

Jag har aldrig hört talas om riskkapitalister som pratar om placeringshorisonter på femton år, tror du på dem?

– Absolut. Hade jag inte gjort det hade vi haft ett allvarligt problem.

Ni har jobbat med att få fram en ersättningsmodell där ni ska dela på resultatet mellan anställda och de nya ägarna. Är det svårt?

– Det finns många starka viljor, vilket är en oerhört viktig del i det här företagets dynamik och styrka. Det är viktigt att alla känner att de har tagit ett beslut de är nöjda med. Det är inte så att man talar sina kolleger tillrätta, det handlar om att visa på den väg som är den riktiga. Vi är nu överens om huvudprinciperna, såsom prislappar, vinstdelning, nivåer och så vidare.

När blir ni klara?

- Vi har precis satt en tidplan som bygger på att vi ska vara klara runt midsommar. Första vändan har varit att diskutera mot de externa ägarna hur vi ska dela på kakan och vad har vi för förväntningar på varandra. Det andra är att vi här ska bestämma vad som ska gälla för oss i bolaget. Den modell vi skapar måste göra det möjligt att komma in i företaget, att lämna det, att gå i pension, att dö och man måste kunna rekrytera nya anställda som blir med i modellen.

Ser du någon risk för att anställda lämnar er och tar med sig sina kunder?

– Den risken lever vi alltid med. Vi hade ett femton – tjugotal aktieägare fram till 2006 då vi blev fler. Jag är positiv till att så många som möjligt äger aktier. Vår ambition är att återskapa den situationen och den miljön.

Tror du att du att det finns något värde i Max Matthiessens-delägarnas D Carnegie aktier, som ni kan få ut någon gång?

– Naturligtvis hoppas jag det men jag bedömer utifrån aktiekursen att sannolikheten inte är särskilt hög. Jag vet att aktiekursen är runt 25 öre och det tror jag är bästa gissningen när det gäller värdet.

Ni är precis klara med en ny vända av er Upphandling i Grupp, UIG. Hur viktiga är UIG upphandlingarna för er?

– De är oerhört viktiga. Det finns väldigt många namnkunniga svenska företag som deltar i UIG och det ger dem en upplevelse av vad Max Matthiessen är för ett företag. Dessutom är det en viktig intäktskälla för oss.

Vilka blir de stora skillnaderna mellan UIG III jämfört med UIG II?

– Om vi tittar på spardelen så har vi lärt oss att det viktigt att kunna erbjuda en stor bredd men också lågprisprodukter. Det är något som efterfrågats under många år. Ingen ska behöva tacka nej för att de känner att det är för dyrt. Det är nytt för oss. Därmed inte sagt att lågprisprodukter passar alla.

Sedan ger ni er på riskförsäkringar och börjar lägga kraft på anställdas hälsa och tar till exempel in frågor om rehabilitering. Varför gör ni det?

– Det har tidigare varit mycket fokus på sparandet, men våra kundföretag efterfrågar mer stöd när det gäller de anställdas hälsa, vilket delvis är drivet av lagstiftningsförändringar. Det är viktigt att skapa mekanismer och processer som premierar investeringar i god hälsa. Långsiktigt tror vi på det här området och ser det som ett viktigt tillväxtområde, något som fler verkar ha upptäckt. Privatvårdsföretagen Capio och Carema har blivit oerhört heta bland riskkapitalister på senare tid.

Har priserna på sparprodukter gått ned så mycket att det inte längre går att leva på att sälja bara dem?

– Vi tror att upphandlingarna har nått till en sådan nivå att det är antingen botten eller nära botten.

Hur ser du på att era leverantörer, försäkringsbolagen, har drabbats av den här prispressen?

– Kombinationen av konjunkturella effekter, minskade kapitalvärden och en flytträtt skapar en tuff miljö som kommer att leda till en konsolidering bland livbolagen.

Vem tar vem i den situationen?

– Vi har redan sett att Storebrand kommit in och tagit över SPP och brittiska Chesnara har köpt Moderna Liv. Det är positivt att professionella aktörer från utlandet vill investera i Sverige. Vi tror att nästa affär blir att svenskar blir ihop med svenskar, i syfte att få större volymer med bara en kostnadsbas istället för två.

Har du något bra tips på vilket företag som agerar härnäst?

– Nej. Men ett bolag som vi upplever som offensivt nu är Folksam.

Vad tycker du om det som framskymtat av PTK:s storsatsning på rådgivning med en egen webbsajt?

– Jag tror att kunderna och marknaden måste avgöra vem som är den mest trovärdige leverantören. Jag har inte sett vad de har ännu, så jag vill ogärna uttala mig om det.

Men vad tycker du rent principiellt om att en fackförening vill sköta rådgivningen?

– Jag tycker att oberoende aktörer ska bedriva oberoende rådgivning, snarare än att en viktig intressent i själva förvaltnings- eller upphandlingsprocessen ägnar sig åt det. PTK har ju en betydande kostnadsfördel eftersom de använder pengar som hämtats ur Alecta. Det är mycket besvärande och jag har svårt att se logiken i det. Jag har svårt att se vem som bestämmer över investeringsbeslutet och vad man har för avkastningskalkyl. Det är försäkringstagarnas pengar som man använder, vilket man inte får glömma bort.

Är det inte bra att facken tar ett ansvar för information och rådgivning till sina medlemmar?

– Jag skulle tycka det var mer naturligt att de försäkrade själva gör det valet vid varje given tidpunkt. Då skulle de kunna välja att köpa rådgivning både på företags- och kundnivå. Det hade varit enklare.

Hur viktiga är webbverktygen i rådgivning, tycker du?

Man har länge pratat länge om att de ska bli viktiga men först nu tror jag att de verkligen börjar blir det. Vi har pratat om att ha alla anställda på företagen som kunder och då blir den här typen av verktyg väldigt viktiga. Men webbverktyg blir oerhört mycket mer effektiva om man kombinerar dem med hörsalsinformation, utskick och telefonrådgivning.

Hur ser du på att PTK nu skickar pengar till Visi, ett dotterbolag till er konkurrent Söderberg & Partners, för att ta fram ett verktyg som konkurrerar med er och med Söderberg & Partners?

– För mig hänger det absolut inte ihop. Om Max Matthiessen hade fått frågan om att bygga ett system åt PTK så skulle vi inte gjort det. Vi tycker det är viktigt att satsa på det man själv tror på, snarare än att spela på alla hästar.

Säljer ni fortfarande försäkringar från AMF efter det som hänt där?

– Ja, efter viss intern diskussion i frågan. Vi är noga med att utvärdera produkten och den är mycket bra. Därför fortsätter samarbetet oförändrat. Jag har stor respekt för bolaget.

Christer Elmehagen och Ingvar Skeberg bytte från traditionell försäkring till fondförsäkring innan återtaget skedde. Rådet att göra på det viset kom bland annat ifrån Max Matthiessen. Vad tycker du om det?

- Vi tycker generellt att det var ett bra råd till våra kunder att vid den tidpunkten byta från traditionell försäkring till fondförsäkring inom AMF. Vi kunde inte förutse hur det skulle bli. Utifrån sannolikhetslära såg det ut som ett bra förslag, vilket det var. Jag tycker att sättet detta har hanterats på i AMF är tråkigt och aggressivt. Det känns mest som om man försökt att plocka politiska poäng snarare än att fokusera på själva sakfrågan.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 6 2009