28 maj 2009 11:15

Pensionsnyheterna om balanserigen: Regeringen kör över kritikerna

Regeringen var oroad för hur pensionärerna skulle reagera mot att balanseringen skulle kicka in och sänka pensionerna under 2010. Anledningen till oron kan stavas Sverigedemokrater och möjligen risken för att missnöjda pensionärer lägger sina röster på partier som öppet talar om att avskaffa pensionssystemet i sin nuvarande form, något som till exempel vänsterpartiet varit tydliga med. Genom att dribbla med en av de faktorer som styr balanseringen, nämligen marknadsvärdet på tillgångarna i AP-fonden, skulle man kunna hålla nere minskningen i hopp om att hålla pensionärerna på gott humör när de ska in i vallokalerna nästa gång i september 2010.

Genom att lusläsa de gamla propositionerna som låg till grund för systemet hittade regeringen en väg, i och med att man en gång nämnt att man skulle utvärdera tekniken för att beräkna AP-fondernas tillgångar med något annat mått än marknadsvärdet vid årsskiftet. På så sätt skulle man slippa ta hela effekten av 2008 års ras i fondernas tillgångar och istället räkna med historiska värden.
– Vi skjuter inte till pengar eller drar ifrån pengar. Vi gör det här för att skapa ett trögare system där förändringar i buffertfonderna inte får ett så omedelbart genomslag i balanstalet. Vi tar bara bort de högsta topparna och de djupaste dalarna, säger Mats G Nilsson, moderaternas representant i Pensionsgruppen.

Pensionärerna inte glada

Problemet är bara att de som skulle bli glada av förändringen inte verkar vara det. Pensionärsorganisationerna PRO och SPF gör tummen ned och tycker att man borde ta bort jobbskatteavdraget istället.
Enligt Mats G Nilsson har inte remissinstanserna inte alls varit ”så negativa” till den remiss regeringen skickat ut, trots att i praktiken alla tunga instanser endera vill ha mer tid på sig eller helt enkelt avstyrker.
Mest besvärande måste det vara att regeringens egen expertmyndighet Försäkringskassan tycker att det är uppåt väggarna att fokusera så starkt på tillgångsvärdena i AP-fonderna.
Endera för att de på liggande underlag anser förslaget vara dåligt eller rent av skadligt eller anser att underlag och beredningen fått för kort med tid. Flera anser att förslaget har båda problemen.
Mest besvärande måste det vara att regeringens egen expertmyndighet Försäkringskassan avstyrker helt och föreslår i stället en variant av det förslag man framförde i den analys man fick regeringens uppdrag att göra. Det bygger på att man istället ska beräkna balanseringseffekten på en tredjedel av underskottet i systemet och då alltså inte bara fokusera på just AP-fonderna.

Trögare balansering

Då skulle man enligt kassan få ett system som uppnår det politikerna vill – en trögare balanseringsmekanism men utan de negativa effekter man får av att ensidigt fokusera på tillgångarna i AP-fonderna. Dessutom skiljer metoden på tillfälliga variationer och långvariga. Därmed skulle ett tillfälligt lågt värde på AP-fonden bara påverka pensionerna i ett år, och inte så som är fallet med regeringens/pensionsarbetsgruppens förslag tre år.
- I och med att det finns en metod som både åstadkommer den mindre rörlighet i indexeringen av pensioner och pensionskonton som pensionsarbetsgruppen bedömt vara önskvärd och som saknar de flesta av regeringsförslagets betydande nackdelar tror jag att man kommer att ändra förslaget. Det är sällan beslutsfattare har denna avundsvärda beslutssituation, och jag tror att man kommer att utnyttja tillfället., säger Ole Settergren, som var med och skapade den modell som nu är i bruk.

Betala för nedgångar

Han menar att med den ändring som Pensionsgruppen och regeringen nu vill göra riskerar att skapa ett system där pensionärerna får betala för nedgångar i AP-fondernas tillgångar under flera år, även om de åter stigit i värde.
Han menar att det är många faktorer som påverkar balanseringen och att vissa av dem kan påverka balanseringen i motsatt riktning och att man därför inte får den effekt man vill åstadkomma.
Men det är bråttom nu om man ska hinna med att gjuta olja på vågorna inför valet 2010. Genom att ta det nu liggande förslaget och köra över de kritiska remissinstanserna har man möjlighet att göra något åt problemet snabbt. Att införa Försäkringskassans andra modell, som inte tidigare finns nämnd i några förarbeten, skulle eventuellt kräva ytterligare remissrundor och vara ett större ingrepp i systemet än det som man nu föreslår. Man har alltså inte tid att lösa problemet på det sätt som den egna expertmyndigheten anser lämpligast utan man väljer att lösa det på det enklaste sättet.

Ska pensionärerna kompenseras?

Frågan som man borde ställt sig från början – ska pensionärerna kompenseras för att Pensionssystemet är följsamt mot samhällsekonomin är det ingen som tar upp. Det är faktiskt så att pensionerna under 2008 höjdes med lika mycket som man nu behöver plocka tillbaka. Landets pensionärer skulle 2010 därmed återgå till 2008 års pensionsnivå. I ett läge med obetydlig eller till och med negativ inflation ska väl inte vara så svårt att svälja, kan tyckas.
Men det tycker inte valstrategerna. Och inte Pensionsgruppen. Och frågan är om man inte nu drar tappen ur tunnan för det autonoma och självbalanserande pensionssystemet. Om finanskrisen blir långvarig kan man säkert ordna fram både fem och tioårsgenomsnitt på buffertfondernas tillgångar. Allt för att pensionärerna ska få sitta i en annan båt än den som de arbetslösa sitter i. De får ju sina inkomster minskade till följd av krisen när de byter lön mot a-kassa. Detta utan någon utjämningsmekanism.
Men om man inte håller sig väl med pensionärerna kan de rösta in Sverigedemokrater eller vänsterpartister i riksdagen, något som alla partier bakom pensionsöverenskommelsen verkar anse viktigare än att hedra den uppgörelse man träffade om pensionerna. Gärna ett följsamt system – men bara så länge pilarna pekar uppåt.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 6 2009