28 maj 2009 11:19

McKinsey: AP-fonderna inte sämre än andra pensionsfonder

AP-fonderna har fått en hel del stryk för att de varit dåliga på att leverera avkastning och framför allt har deras försök att skapa aktiv avkastning misslyckats totalt under de år de varit verksamma. Enligt McKinsey, som har uppdraget att utvärdera fondernas prestationer på regeringens uppdrag, har fondernas försök att vara ”smartare” än marknaden bara sänkt avkastningen och ökat kostnaderna.

Under perioden 2001-2008 har fonderna AP 1 - AP4 tappat 0,1-0,2 procents avkastning per år genom aktiv förvaltning när målsättningen varit att skapa mervärden. Det har inneburit att fonderna nu har 8,5 miljarder kr mindre, än om man låtit bli den aktiva förvaltningen. Men AP-fonderna har lyckats bättre än många av sina utländska motsvarigheter, om det nu är ett benchmark att trösta sig med.
McKinseys rapport visar än en gång att kapitalförvaltning först och främst handlar om hur man allokerar kapitalet, alltså hur man viktar mellan olika tillgångar. Nästan all avkastning som fonderna fått under åren 2001-2008, 89 miljarder kr, kommer från de beslut som fondernas styrelser fattat om hur kapitalet ska allokeras långsiktigt. När det gäller beslut om den medelfristiga allokeringen, alltså mera taktiska beslut, har det varit betydligt sämre. Här har man gått vilse och tappat två miljarder på att man försökt över- eller undervikta sina portföljer på kortare sikt. AP 4 som varit ett sorgebarn under lång tid får dock en liten stjärna i just den disciplinen eftersom man faktiskt tjänat lite på sin medelfristiga allokering, när alla andra förlorat.

Hårdare styrning

McKinsey påpekar att AP-fonderna har betydligt hårdare styrning genom olika regelverk än vad som är fallet för andra buffertfonder med liknande uppdrag. Styrningen kan vara en anledning till att de fyra fonderna AP1-AP4 har en mycket likartad tillgångsfördelning. McKinsey konstaterar dock att fonderna inte är riktigt överens om hur begreppet ”låg risk” ska tolkas vilket leder till att de kommit till olika slutsatser när det gäller vilka avkastningsmål de ska ha. Det reala avkastningsmålet hamnar nu mellan 3,8 och 5,0 procent vilket gör att McKinsey tycker att det blir svårt att avgöra hur man ska utvärdera fondernas prestationer. Detta eftersom man väljer risknivåer utifrån sina avkastningsmål och om man betraktar ”verkligheten” på olika sätt blir det svårt att i efterhand se vem som varit ”bäst” och vem som varit mindre lyckosam.
McKinsey ställer ett antal frågor i rapporten men undviker noggrant pekpinnar och svar. Mest handlar det om antydningar där man till exempel skriver att reglerna för fondernas uppdrag ger tolkningsutrymme och att den ”pågående debatten om fondernas roll i inkomstpensionssystemet indikerar att det kan finnas en otydlighet kring vad fondernas uppdrag borde vara”.

Agera fritt

Fondernas företrädare har emellanåt hävdat att placeringsreglerna ger dem en alldeles för kraftig begränsning i hur de ska utföra arbetet med att förvalta svenskarnas pensionsbuffert medan man i lagstiftningen och inte minst nu på sistone varit tydlig med att staten – eller regeringen – inte tänker låta AP-fonderna att agera allt för fritt och ukasen som gick ut i samband med bonusdebatten är ett tydligt tecken på att AP-fonderna inte ska tro att de får agera alltför självständigt och att de kan användas för kortsiktiga politiska intressen när det passar.
McKinsey har också jämfört fonderna med ett antal andra liknande eller i vart fall liknande jättefonder i världen. Ur den jämförelsen kommer de svenska AP-fonderna faktiskt riktigt väl ut och tar en hedrande andraplats när avkastningen jämförs med fem andra internationella pensionsfonder, däribland den norska SPU, tidigare oljefonden, i Norge, CalPers i Kalifornien, CDP i Québec och ABP i Holland. AP-fonderna har givit en avkastning på 3,4 procent (viktat genomsnitt) under åren 2004-2008 vilket bara slås av den kanadensiska Pensionsfonden CPP som redovisar 4,6 procents årlig nominell avkastning.

Friare placeringsregler

McKinsey konstaterar att de svenska och den norska SPU är hårdare reglerade när det gäller placeringsregler och att andra förvaltare har varit friare när det gällt att välja sina placeringar. Att döma av avkastningen under de undersökta åren 2004-2008 finns det inget som tyder på att de mer detaljerade placeringsregler som gäller för de svenska fonderna skulle ha gjort att de avkastat sämre än kollegorna i utlandet. Fast av det materialet är det inte möjligt att dra slutsatsen att fria fonder avkastar mer än hårt reglerade, även om många vill tro det. McKinsey reserverar sig också för att jämförelsen med de utländska motsvarigheterna är svår att göra med hänsyn till olikheter i regler och uppdrag.
McKinsey passar också på att fria AP-fonderna för hela ansvaret för att balanseringen som sänker inkomstpensionerna under 2010. Även om AP-fonderna skulle ha levererat ett nollresultat för 2008 så hade balanstalet blivit negativt och sänkt pensionerna.
Regeringen fick McKinseys rapport i april och har nu haft en dryg månad på sig att läsa den och ska under slutat av maj leverera sin utvärdering av fondernas prestationer. Att döma av vad vi hittills sett av regeringens ambitioner gissar Pensionsnyheterna att det inte kommer att bli förslag om friare placeringsregler. Motsatsen ligger närmare till hands.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 6 2009