28 maj 2009 11:29

Trubbig prognosmodell bör vässas av ny pensionsmyndighet

I senaste numret av Pensionsnyheterna hävdar Adriana Lender, generaldirektör för Försäkringskassan att jag genom ett tekniskt handgrepp sänker pensionssystemets kompensationsgrad för att därigenom sprida oro bland allmänheten i syfte att underlätta marknadsföringen av privata pensionsförsäkringar.

Det allmänna pensionssystemet ger en grundläggande försörjning, men inte så mycket mer. Systemet förutsätter ett eget sparande i någon form. Därför är det häpnadsväckande att den högsta chefen för den myndighet som har till uppgift att administrera det allmänna pensionssystemet ger uttryck för en sådan åsikt.
Den största källan till oro borde väl snarare vara den senaste årsredovisningen för pensionssystemet, som Adriana Lender själv har signerat. I den beräknas den genomsnittliga pensionsnivån till 57 procent för personer födda på 60-talet och 53 procent för personer födda på 90-talet. Och med en diskret fotnot sägs dessutom att dessa nivåer bör minskas med 10 procent om inkomster över intjänandetaket ingår. En pension som motsvarar mindre än halva lönen kan knappast inge en känsla av trygghet. Utifrån detta faktum anser jag det fullt befogat att upplysa pensionsspararna om att det krävs tjänstepension och i de flesta fall även ett privat sparande för att uppnå ekonomisk trygghet som pensionär. Det andra alternativet är att förlita sig på offentliga bidrag – men de kan ju ändras eller försvinna över en valnatt.
Därmed är vi framme vid huvudfrågan: Överskattar Försäkringskassans prognosmodell som används i pensionssystemets årsredovisning kompensationsgraden i den allmänna pensionen? Mitt korta svar är ett obetingat ja. Och mitt långa svar är detta: Min avsikt var att undersöka den sammanlagda pensionen i förhållande till pensionsspararnas slutlön. Då krävs det att samtliga inkomster ingår i jämförelsen. Om den sammanlagda pensionen (allmänpension, tjänstepension och privat pensionssparande) enbart jämförs med inkomster under intjänandetaket skulle kompensationsgraden uppgå till hela 90 procent, vilket knappast motsvarar den faktiska relationen mellan lön och pension.
I mina kommentarer i anslutning till DN-artikeln var jag dock noga med att framhålla att kompensationsgraden för medelinkomsttagarna som redovisades i rapporten återspeglar vad kompensationsgraden skulle bli om man räknar som Försäkringskassan, dvs jämför pensionen med inkomster upp till intjänandetaket. Min beräkning grundades på antagandet att medelinkomsttagarna saknar inkomster över intjänandetaket.
Men för att försäkra mig om att så verkligen är fallet bad jag SCB göra en kompletterade registerkörning där inkomster över taket uteslöts. Resultatet blev följande: Genomsnittinkomsten för samtliga 65 143 pensionärer uppgick till 207 800 kronor per år i 2006 års priser och deras allmänna pension uppgick till 130 600 kr per år i 2006 års priser. Det ger en kompensationsgrad på 62,8 procent, det vill säga mycket nära kompensationsgraden för medelinkomsttagarna som uppgick till 61 procent. Men väsentligt lägre än de 68 procent som redovisades i pensionssystemets årsredovisning 2004, som var jämförelseåret för min undersökning.
Alltså: Även en uträkning gjord med Försäkringskassans eget sätt att jämföra, visar att kompensationsgraden i verkligheten blir lägre än deras prognos.
Hade prognosen infriats skulle 1940 års pensionärer ha fått 900 kronor mer per månad i pension. Noteras bör även att prognosen höjdes till 70 procent i årsredovisningen 2005. Men samma dag som min artikel publicerades i DN revideras prognosen. I ett pressmeddelade skriver man: ”Försäkringskassan redovisar också i årsredovisningen för pensionssystemet hur många procent av genomsnittsinkomsten som man får i pension om man går i pension vid 65 års ålder. För de födda år 1940 är siffran 66 procent.” Men inte ens fyra år efter att årskullen 1940 har gått i pension lyckas prognosmodellen pricka rätt, trots att facit fanns.
Faktum kvarstår. Den prognosmodell som Försäkringskassan använder idag ger inte en rättvisande bild av kompensationsnivån i det allmänna pensionssystemet. Att hänvisa pensionsspararna till Min pension, som Adriana Lender gör, är inte tillräckligt. Ska pensionssystemets legitimitet värnas krävs en modell med bättre precision. Jag hoppas att den nya pensionsmyndigheten som vid årsskiftet övertar ansvaret för pensionssystemet från Försäkringskassan och Premiepensionsmyndigheten kan åstadkomma detta. Det har morgondagens pensionärer rätt att kräva.

Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker Folksam

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 6 2009