2 maj 2022 13:21

Pensionsnyheterna: Svanesång över det svenska pensionssystemet

Nej, det fungerade inte, pensionssystemet som Sverige var så stolt över. Det dog i praktiken redan när Moderaterna vek ned sig och lät sig kidnappas av Ardalan Shekarabis kupp genom att acceptera inkomstpensionstillägget.

Oppositionen vek ned sig och drabbades av ett Stockholmssyndrom. De gjorde sig till kompisar med sina gisslantagare.

Om oppositionen och då framför allt vår tidigare socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) hade plockat upp handsken och meddelat att man inte ställde sig bakom förslaget och marscherat ut ur Pensionsgruppen hade det funnits en möjlighet att rädda situationen. I vart fall hade det varit värt att försöka. Så blev det inte.

Inkomstpensionstillägget var inte avsett för de fattigaste pensionärerna utan gick till grupper som stämde bra in på inkomstprofilerna på för (S) viktiga LO-väljare.

Det kom att följas av det nya garantitillägget som ska fånga upp de fattigaste pensionärerna som erbjuds som mest en tusenlapp extra i månaden skattefritt, troligen i utbyte mot sina röster. I skrivande stund är det oklart om Sverigedemokraterna kommer att ställa upp på förslaget och därmed skapa en riksdagsmajoritet.

Garantitillägget blir ytterligare ett stort hål i det sjunkande skepp som pensionssystemet numer kan beskrivas som.

Folket har underkänt systemet och de tankar som konstruktörerna hade. Sambanden bryts. Det skulle löna sig att arbeta mer men de nya tilläggen förrycker sambandet. Det skulle vara möjligt att bidra till att bekosta livslängdsökningen genom att förlänga arbetslivet, vilket fortfarande inte skett på aggregerad nivå. Den ligger kvar på knappt 65 år.

Att konstruktörerna av pensionssystemet införde garantipensionen och inte indexerade den mot inkomstutvecklingen utan mot priserna har lett till att garantipensionärerna halkat efter.

Det var medvetet och något som skulle få människor att vilja agera på de ekonomiska incitamenten och jobba mer och längre för att hålla jämna steg med inkomstutvecklingen i riket.

Att höja garantipensionerna hade varit en quick fix, eller en parameterjustering som Pensionsmyndigheten kallat det, om politikerna hade velat se den reformen.

Istället blev Pensionsgruppen förbisprungen av en smart Ardalan Shekarabi och vi fick vänstermodellen med garantitillägget, vars brister och inkonsekvenser noggrant beskrivits.

Dessutom har det kostat 250 miljoner kr att bygga system för.

Vänsterpartiets nya förslag kommer att ge ännu mer pension till alla. Detta trots att "alla" inte har frågat eller borde ha efterfrågat den.

I vart fall visar de undersökningar som såväl Pensionsmyndigheten som Alecta gjort att pensionssystemet inklusive tjänstepension faktiskt ger totala pensionsnivåer som gör att man fortsätter jobba för att ha råd med mat på bordet. Detta även om det främst är manliga höginkomsttagare som jobbat heltid i många år, som dragit vinstlotterna.

För vissa grupper ska det nu bli lättare att få sjukersättning om de inte orkar jobba i sina ordinarie jobb. Den nya Trygghetspensionsreformen innebär ju att det ska vara lättare att få "förtidspension" för dem som inte orkar jobba till 65-årsdagen eller riktåldern.

De ska därför slippa ta ut ålderspensionen tidigt och därmed sänka den livsvarigt. Med det borde problemet för de svenska motsvarigheterna till danske bryggeriarbetaren Arne vara hanterat.

Att i det läget, som Vänstern vill, försvaga statsbudgeten ytterligare med miljardbelopp för att kompensera grupper som inte behöver förtidspension är feltänkt. Glöm inte att pensioner i slutändan alltid betalas av dem som arbetar och betalar skatt.

När skeppet långsamt sjunker och vi fått ett mischmasch av obegripliga och oförståeliga reformer tvingas vi stå på stranden och se det sjunka.

Vi som tyckt att det funnits anledning att gilla det autonoma pensionssystemet, måste ta till oss den bittra insikten. Det fungerade inte i kombination med politiken, trots att det infördes av politiker.

Det kommer alltid nya valrörelser och det finns alltid pensionsproblem att lösa. Nooshi Dadgostars tonartshöjning i går, där pensionen inte ska innebära möjlighet till ett "drägligt" liv utan växlas mot ett "värdigt liv" kan bli kostsamt för skattebetalare och även för andra som vill ha del av statens kaka som ska fördelas. Försvaret? Skolan? Biståndet?