6 maj 2022 14:09

Forskare går bet på frågan varför människor stannar längre i arbetskraften

När det nya pensionssystemet infördes för 20 år sedan var det meningen att det skulle leda till att människor arbetade längre och på så sätt såg till att kompensera för den stigande medellivslängden.

Enkelt uttryckt så skulle man få incitament att förlänga arbetslivet, åtminstone i förhållande till vad som gällde för ATP-systemet som då skrotades.

Men i en ny rapport från forskarna Mårten Palme och Lisa Laun på IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, så har det inte blivit fallet. De kommer något otippat fram till att det nya systemet faktiskt gjorde det mindre lönsamt att gå i pension tidigt än vad som gällde för ATP.

"Våra resultat visar att pensionsreformen generellt sett minskade ersättningsnivåerna jämfört med det tidigare systemet, vilket ger ökade incitament till senare pensionering genom en negativ inkomsteffekt.
Våra resultat tyder också på att priset på att lämna arbetskraften, mätt som förändringen av pensionsförmögenheten av att stanna ytterligare ett år, faktiskt minskade som en följd av reformen. Detta under förutsättning att man inte gör antagandet att alla väntar med att ut pensionen till 65-års ålder, oavsett när man lämnar arbetsmarknaden", skriver de i rapporten.

Forskarna konstaterar att resultatet inte ger något entydigt svar på om de förändrade incitamenten genom pensionssystemet bidragit till det ökade arbetsutbudet bland äldre.

Det här hänger ihop med att det var väldigt lönsamt att se till att jobba de 30 år som krävdes för maximal ATP, något som gjorde att många drog sig för att gå i pension tidigare.

Laun och Palme konstaterar att man misslyckats med att hitta en ekonometrisk modell som gör att man kan slå fast vad det faktiskt är som gjort att människor blir kvar längre i arbetskraften, även om det skett.

"Resultaten ger således inget entydigt svar på om de förändrade incitamenten genom pensionssystemet bidragit till det ökade arbetsutbudet bland äldre. För att kunna avgöra vilken av effekterna som dominerar fordras det att man skattar inkomsteffekten och priselasticiteten (priset för frihet för arbete, reds anm.) separat. Det försök vi gjort att göra detta genom en ekonometrisk modell misslyckades dock genom att vi inte på ett trovärdigt sätt lyckades identifiera en inkomsteffekt. Vi hoppas dock kunna återvända till detta intressanta problem i vår fortsatta forskning”, skriver man i rapporten.

Bättre lycka nästa gång, hälsar Pensionsnyheterna.

Medskicket i all enkelhet blir att långt ifrån alla som jobbar faktiskt drömmer om att sluta. Det gäller även högt upp i åldrarna, se på "jobbonärerna" som både har jobb och pension samtidigt.

Det finns folk som trivs med att jobba och då inte bara för att de ger inkomster som kan ge möjlighet att "köpa" fritid.