30 nov 2009 09:32

Boxmodellen – så kan den fungera

En ”boxmodell” för kapital- och fastighetsbeskattningen har en mängd möjliga fördelar. Den skulle svara mot det ökade kravet på skattefri omplacering av fond- och aktiesparande, samtidigt kan problemet med uppskjuten beskattning och därmed stora latenta skatteskulder lösas. Fastighets- och förmögenhetsbeskattningen och beskattningen av försäljningsvinster kan också dem infogas i en boxmodell. Systemet ger tydlighet och enkelhet för privatpersonerna och mer förutsägbara skatteinkomster för staten.

I ”Kapital- och fastighetsbeskattningen idag och imorgon” som tagits fram som ett underlag till Globaliseringsrådets skattegrupp drar professor Sven-Olof Lodin upp riktlinjerna för en svensk version av det Boxsystem som finns i Holland.
I Holland blandas ränte- och förmögenhetsskatten i boxsystemet. Det som beskattas är nettot av finansiella tillgångar efter avdrag för skulder. Skattesatsen är 1,2 procent av nettot, mer formellt är det en presumerad intäkt på 4 procent av nettokapitalet som beskattas med 30 procent. Systemet liknar alltså i mångt och mycket vår svenska avkastningsskatt på kapitalförsäkringar.

Ett infört boxsystem skulle göra att förvärvsinkomster, företagarinkomster och finansiella tillgångar beskattas på olika sätt. Förvärvsinkomster beskattas progressivt enligt en skatteskala. Företagarinkomster, inklusive företagsförsäljning, beskattas med en proportionell skatt, i Holland 25 procent. Finansiella tillgångar och skulder i övrigt schablonbeskattas med 1,2 procent av det finansiella nettot.

Numera accepterat

Sven-Olof Lodin påpekar att det holländska systemet, som nu varit igång i åtta år, från början uppfattades som orättvist men numera är accepterat av såväl skattskyldiga som politiker och myndigheter. Statsinkomsterna från kapitalinkomstbeskattningen har dessutom ökat väsentligt. En administrativ fördel med boxsystemet är att schablonbeskattningen fungerar som en löpande kapitalvinstbeskattning som faller ut direkt när vinsten uppstår och inte när den realiseras. Därmed behövs inte någon vinstskatt vid försäljning, inte heller behövs det något uppskovssystem för omplaceringar.

Men samtidigt som det är systemets styrka är det också den största svagheten. Schablonbeskattningen bygger på en tänkt medelavkastning. Skatten baseras inte längre på om investeringar går bra eller dåligt utan enbart på hur stora investeringarna är. Erfarenheten av kapitalförsäkringar är trots samma problem goda och det stora antal sparare som nu frivilligt skaffar sådana kan tolkas som att modellen uppfattas som attraktiv.

En svensk boxmodell skulle enligt Sven-Olof Lodin kunna likna det holländska i mångt och mycket. En skattebox skulle då kunna innehålla alla finansiella tillgångar minus skulder. Skulderna kan innefatta såväl bostadslån som konsumtionslån. Här kan också värdet på bostaden beskattas och det ersätter då vinstskatt vid försäljning av bostaden.

Sänkt kapitalskatt

Skattesatsen på kapitalinkomster i Sverige är 30 procent, vilket är internationellt sett högt. Lodin föreslår en sänkning till 25 procent som en anpassning till internationella förhållanden. I Holland sattes schablonintäkten till 4 procent, något som också skulle kompensera för utebliven förmögenhetsskatt. Eftersom förmögenhetsskatten redan är avskaffad i Sverige skulle det räcka med en schabloninkomst på maximalt 3 procent. Vid en skattesats på 25 procent skulle det innebära en skatt på 0,75 procent av nettovärdet av boxens tillgångar och skulder.

I internationella dubbelbeskattningsavtal har modellen räknats som inkomstskatt, även om den kanske lika gärna skulle kunna räknas som förmögenhetsskatt. Beskattningen av aktievinster är i förhållande till andra länder hög i Sverige, där kapitalinkomstskattenivån är 30 procent. I synnerhet gäller det beskattning på vinster i långa innehav som i andra länder ofta har skatterabatt eller helt slipper beskattning.

Investerare missgynnas

Den höga kapitalinkomstbeskattningen av aktieutdelningar och kapitalvinster på aktier medför enligt en tidigare rapport att svenska investerare missgynnas i jämförelse med utländska. För att stödja ett svenskt privat aktieägande föreslår Sven-Olof Lodin en sänkning av kapitalinkomstskatten till 25 procent. Det skulle också minska avdragsvärdet på låneräntor och därmed minska risken för lånebubblor och för höga fastighetspriser. En skattesänkning behövs också för att minska kapitalutflöde ur Sverige, och för att om möjligt också attrahera utländskt kapital. Den statsfinansiella kostnaden för en sådan sänkning skulle vara mindre än 5 miljarder kr om året. Boxmodellen skulle lösa ett problem som blivit allt mer tydligt i takt med att det svenska fondsparandet ökat, att pengar som flyttas mellan fonder beskattas vid vinst och att det försvårar fondbyten. I dag kringgår många problemet med depå- eller kapitalförsäkringar, något som i ett boxsystem skulle bli poänglöst. Där ligger ju redan allting i samma box.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 11 2009