30 sep 2009 15:39

Så började diskussionen

Frågan om flytträtten kom upp på allvar i Försäkringsutredningen (1995:87) som la fram sitt betänkande redan 1995. Utredningen hade fått i uppdrag att se om det kunde vara möjligt att införa flytträtt för att på så sätt förbättra konkurrensen inom försäkringsmarknaden. Fast det var inte att tänka på – då. Det skulle enligt utredningen kunna medföra så stora komplikationer och extra kostnader för försäkringstagarna att man inte ens brydde sig om att föreslå någon flytträtt.

De problem man pekade på var problem med hälsoprövningar vid flytt till ny försäkringsgivare, skattemässiga problem vid flytt och ett antal andra olika aspekter som sammantaget gjorde att man avstod att föreslå någon obligatorisk flytträtt. Däremot föreslog utredningen att det skulle vara möjligt för bolagen att själva komma överens med försäkringstagarna om villkor för försäkringstidens längd och möjligheter till återköp.

Överväga lagstiftning

Först 2006 blev det fritt att flytta försäkringar tecknade från och med den 1 januari det året och i det läget befinner vi oss nu. Frågan om flytträtt dyker upp i medierna emellanåt men i somras noterade flyttlobbyn en stor framgång. Då aviserade finansmarknadsminister Mats Odell att han skulle kalla till sig de närmast berörda och påpekade då även att han kunde överväga lagstiftning om branschen inte självmant såg till att införa flytträtt på historiskt kapital.

Det bör nämnas att Finansinspektionen under åren delade många av flyttmotståndarnas argument men att man 2006 under Ingrid Bonde – kom med en utredning som visade att flytträtt visst var möjlig. Inte nog med det. Man rekommenderade regeringen att införa flytträtt på allt premiebestämt sparande och visade att de problem som flyttmotståndarna använt gick att överbrygga och att det skulle gå att tillåta flytt – utan att det missgynnade spararna.
Nu – tre år efter den skrivelsen – är diskussionen alltså uppe igen.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 9 2009