16 mar 2010 14:16

Christina Lindenius, vd Försäkringsförbundet: ”Vi ska synas lagom mycket”

Försäkringsförbundet organiserar snart sagt hela den svenska försäkringsbranschen. Här går konkurrenter ihop för att skydda sitt skrå mot yttre hot, i form av klåfingriga reglerings-myndigheter eller lagstiftare. Men Försäkrings-förbundet är sällan någon högljudd röst i debatten.

– Vi ska synas lagom mycket och debatt är inte alltid den bästa vägen till framgång. Ibland är det bättre att träffa de inblandade direkt, berättar Christina Lindenius, vd för Försäkringsförbundet, för Pensionsnyheterna.

När vi kommer till Försäkringsförbundet på Karlavägen uppstår ett litet problem om var vi ska sitta, eftersom fotograf Lars Nyman tycker att det blir för ”sterila bilder” i det bokade konferensrummet. Och förslaget att vara på Christina Lindenius tjänsterum faller på att ”där är det så mycket saker”, som hon uttrycker det.

Till slut hittar vi ett konferensrum med en grön växt i hörnet, som Lars nöjer sig med. När jag ställer min första fråga om vad Christina Lindenius har på sitt skrivbord för närvarande, förstår jag direkt varför vi inte kan vara på hennes rum.

Utstrålar glädje

Det tar nämligen drygt tio minuter för henne att engagerat berätta om alla de projekt och frågor som hon har på sitt bord för närvarande. Och med hänsyn till hur mycket papper bara ett ärende kan generera, inser jag att det skulle bli trångt om vi försöker ta oss in på Försäkringsförbundets hjärnkontor.

Det här ska inte missförstås som att Christina Lindenius verkar tycka att hon har för mycket att göra. Den glädje som hon utstrålar när hon talar om Solvens II-projektet, alternativa modeller för diskontering eller Försäkringsförbundets syn på flytträtt är inte att ta miste på. Hon är definitivt en person som med ett modernt uttryck kan beskrivas som ”på”. Och hela tiden med ett leende på läpparna och med en väldig närhet till skratt.

Samma dag som vi kommer på besök har förbundet tillsammans med sina europeiska systerorganisationer presenterat en rapport som varnar för effekterna av att höja kapitalkraven för försäkringsbolagen i Solvens II-regleringen. Bakgrunden är att de europeiska tillsynsmyndigheterna inom den så kallade CEIOPS-kommittén kommit fram till att försäkringsbolagen kan behöva ha större kapitalbuffertar, vilket riskerar att leda till bland annat lägre avkastning på sikt, något som man noterat i Sverige.

– De här tankarna har kommit upp efter finanskrisen och det är en fråga som vi engagerat oss i inom Försäkringsförbundet och som vi också drivit i vår europeiska samorganisation CEA.

De nappade på idén och tyckte att man skulle göra en rapport som är gemensam för alla europeiska bolag som är medlemmar i organisationen.

Syftet är att få stopp på den överdrivna riskaversionen hos reglerarna och visa på att försäkringsbolag inte är banker. Och tankarna på skärpta kapitalkrav i Solvens II riskerar att förstöra en reglering som branschen faktiskt gillar.

– Vi är mycket positiva till det ramverk som tagits fram i Solvens II. Men det vi nu ser är krav som blir aktsamhet på aktsamhet, eller prudence on prudence, vilket kan få mycket stora effekter för försäkringsbolagen och pensionsspararna men även realekonomiskt om försäkringsbolagens möjligheter att absorbera risker minskar.

Så här fungerar lobbyverksamhet. Ett problem upptäcks som hotar de intressen man företräder, allianser byggs och opinion skapas med hjälp av argument som man förser beslutsfattare med.

Komma överens

Innan Försäkringsförbundet kan ha en åsikt så måste styrelsen och i praktiken alla medlemmar ha tyckt till i frågan. Först när alla är överens kan man agera, något som bidrar till att begränsa de frågor man kan lobba för eller emot.

– Vi jobbar ju med de frågor där vi kan hitta en bra samsyn och det tycker jag går väldigt bra, när det gäller de stora frågorna. Det finns en konstruktiv anda i Försäkringsförbundets styrelse.

En fråga där bolagen haft olika syn genom åren är flytträtt, där man för att uttrycka det försiktigt kan säga att man inte gått särskilt fort framåt. Men där har Försäkringsförbundet nu, möjligen på grund av ”hotet” i form av tvingande lagstiftning, ändå satt ned foten. Fast en hel del om och men blir det, förstås.

Och dessa skickar man vidare till utredare Tord Gransbo från finansdepartementet som ska utreda frågan med start i april.
– Vi har nu ett positivt gemensamt ställningstagande i styrelsen, men det finns en hel del problem att ta hänsyn till. Vi är positiva till ökad konkurrens men man måste ta hänsyn till att det finns många försäkrings- och pensionsprodukter som ser väldigt olika ut.

Det finns produkter där en flytt medför särskilda problem som beror på produktens konstruktion och det kan inte alltid lösas genom lagstiftning. Flytträtt kan därför sannolikt inte införas för alla produkter, exempelvis förmånsbestämda försäkringar, menar Christina Lindenius. Generellt kan man säga att ju mer individualiserad en försäkring är, desto lättare är den att flytta till ett annat försäkringsbolag.

För att flytträtt ska vara till nytta för kunderna måste de kunna fatta välgrundade beslut. Därför är det viktigt att informationen inför en flytt ger en bra bild av skillnaderna i försäkringarna, fortsätter hon och betonar också att det måste ges tillräckliga möjligheter att prissätta en flytt, så att kvarvarande försäkrings-tagare inte drabbas. Dessutom, säger hon med visst eftertryck, får flytträtten och annan reglering inte utformas så att produktutbud och produktutveckling minskar.

Expertbistånd

Såvitt Pensionsnyheterna kan bedöma kan detta koka ned till att flytträtt går att genomföra på fondförsäkring, troligen inte på gammal traditionell försäkring och inte på förmånsbestämd försäkring, eftersom det i de två senare formerna är svårt att avgöra hur mycket kunderna ska få ta med sig vid en flytt.

Och då är det lättare att förstå varför det gått att enas i Försäkringsförbundets styrelse om att man ska bejaka flytträtt. De skrivningarna är ju ofarliga för Alecta och AMF som har stora förmånsbestämda bestånd. Det blir heller inget problem för stora traditionella försäkringsbolag som hävdar att det är svårt att flytta gamla traditionella försäkringar. Så resonemanget kan gissningsvis landa i att man vill ha flytträtt på fondförsäkring och nytecknad traditionell försäkring, vilket de många gånger redan har.

Här kan utredare för övrigt räkna med hjälp och stöd från Försäkringsförbundet, som i sann lobbytradition bistår med expertkunskap och utredningsresurser. Det händer nämligen nästan aldrig att regeringen eller en utredning kommer med förslag som överraskar. Allt har varit i säck innan det kommer i påse. Så det hemlighetsmakeri som allmänheten och vissa nyfikna reportrar utsätts för gäller inte lobbyorganisationer som Försäkringsförbundet. Förankringsprocesser pågår ständigt med de inblandade intressenterna och alla drar sina papper till utredningsstacken.

På senare tid har Försäkringsförbundet engagerat konsulter som undersöker hur förbundets service fungerar och hur olika aktörer uppfattar organisationen. Det här är enligt Christina Lindenius ett led i arbetet att ständigt försöka bli bättre i sitt interna arbete och för att man ska få reda på hur man uppfattas av såväl medlemmarna som andra mottagare av det man skapar i förbundet.

Pensionsnyheterna har kontaktats av konsulter, som ber om olika åsikter om servicen från förbundet och hur man kommunicerar med medierna.

Vad är det ni vill åstadkomma med de här undersökningarna?

– Jag tycker att man alltid ska fundera över hur man kan bli bättre. Vi har scannat av och undersökt hur våra medlemmar upplever oss och vad vi hittills sett så tycker de att vi gör ett väldigt bra jobb och vi vill förstås fortsätta att bli ännu bättre. Vi uppfattar oss starka på ”politikerarenan” där vi har goda kontakter i bland annat departementen och vi är också bra på att bygga allianser med andra aktörer men vi kan bli ännu starkare på debattarenan.

Varför syns ni inte så mycket i debatten?

– En del frågor tycker vi är bäst att lösa med bilaterala kontakter, alltså direkt i möten med de berörda. Andra lämpar sig för seminarier men ibland finns det frågor där vi kan vara mediala och alltså gå ut i öppen debatt.

Du syns ju inte lika mycket som Fondbolagens Förenings vd Pia Nilsson, som ju också företräder en lobbyorganisation. Varför är det så?

– Det tror jag beror på att massmedierna mycket hellre skriver om fonder än om försäkring. Och varför det är så, är du som skriver, bättre på att förklara än jag…

Men vill du att Försäkringsförbundet ska bli mer synligt?

– Vi ska vara lagom synliga. I en del frågor är det mer konstruktivt att träffa rätt personer snarare än att man går ut i offentligheten och det kan gälla både i kontakter med inspektionen, departementet eller ute i Europa. När vi väljer att gå ut i TV så är det huvudsakligen i frågor som har ett allmänt folkligt intresse, som till exempel möjligheten att ha en kompletterande sjukförsäkring till den allmänna försäkringen.

Regeringen förbereder just nu lagstiftning för investeringskonton, något som kan bli en konkurrent till framgångsprodukten k–försäkringsdepåerna, som bara under förra året drog in 26,5 miljarder i premier. Den frågan följer man noga på Försäkringsförbundet men ännu är det lite för tidigt att tala om eventuella effekter, menar Christina Lindenius.

– Det finns flera aktuella skattefrågor nu som kan påverka försäkringsmarknaden på sikt. Vi vet att man tänker sig en schablonbeskattad depå med löpande avkastningsskatt. Jag gissar att man vill komma åt den inlåsning som blir följden av reavinstbeskattningen på fonder och aktier. Och om det blir så kommer det givetvis att få påverkan på försäkringsmarknaden. Det är en stor fråga och vi följer den, förstås.

Rättvänd beskattning

Sen finns det en kommande ESO-rapport om ”rättvänd beskattning”, som diskuterar ett slopande av avdragsrätten för pensionssparande. Att döma av vad som läckt ut kommer man att förorda att man slopar avdragsrätten, alltså ungefär samma förslag som den gamla Pensionsskatteutredningen kom med. Även om en ESO-utredning inte är riktigt samma sak som en statlig utredning är det definitivt något som Försäkringsförbundet tänker sätta P för.

Avdragsrätten vill man absolut inte bli av med.
– För många är konsumtion idag något som ligger dem nära medan konsumtion i framtiden känns mer avlägset och i många hushåll, särkilt i de med små marginaler, kan det behövas en extra impuls i form av skatteavdrag för att de över huvud taget ska komma sig för att börja spara.

– Sen är pension uppskjuten lön och därför ska man beskattas för den när man tar ut den. Dess-utom är det en kostnad att binda kapital långsiktigt, vilket du gör om du väljer att pensionsspara. Så jag tycker att avdragsrätt för pensionssparande är rimligt och något som ska försvaras. Dessutom vore det en konstig signal att ta bort skatteavdraget för pensionssparande samtidigt som behovet att pensionsspara blir allt större när andelen äldre ökar i befolkningen.

Något i den här stilen kommer vi säkert få läsa som Försäkringsförbundets kommentar till ESO-rapporten om pensionsbeskattning, när den väl kommer i slutet av månaden. Och räkna med att det kommer att bli intensiv lobbying i frågan. Att försäkringsbranschen självmant skulle släppa ifrån sig konkurrensfördelen med möjlighet till skatteavdrag för pensionssparande, är inte att tänka på. Och sådant bevakar Försäkringsförbundet och Christina Lindenius noga. Mycket noga.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 3 2010