16 mar 2010 15:13

Den traditionella försäkringen i dödskamp

Vid årsskiftet slopade Handelsbanken Liv all nyteckning i sin traditionella försäkring med garanti. Anledningen är att det blir dyrt att erbjuda garantier i det rådande ränteläget och att avkastningen blir så låg i produkterna att man riskerar att få missnöjda kunder. Frågan är inte längre om den traditionella försäkringen kommer att dö sotdöden utan hur fort det går innan den är helt borta.

Operationen lyckades, men patienten dog. När tillsynen över livbolagen skärptes i och med trafikljustesten, blev det tydligt för bolagen att det kostar att ta risk och att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att matcha långa åtaganden till spararna. Det bästa ett bolag kan göra för att hålla nere risken är att ge en nyvärvad kund med en trettioårig placeringshorisont en trettioårig obligation. Minimialt besvär för bolaget, men också minimal avkastning till spararen.

För inte alltför många år sedan var den traditionella försäkringen störst alla kategorier, men numera krymper nyteckningen till förmån för fondförsäkring eller produkter med garantier som är så låga att ordet ”garanti” bara är till för bedräglig marknadsföring.

– I de nya kryssmarknadsprodukterna är garantierna i praktiken betydelselösa. Detta trots att kunderna verkar vilja ha garantierna. Åtminstone får vi de signalerna, säger Anders Aronsson, analyschef på Max Matthiessen.
Att döma av statistiken är även kunderna på väg att ändra åsikt. Ju yngre man är desto mindre intresse verkar man ha för att teckna försäkringar med garantier, vilket i praktiken betyder fondförsäkring.

Under de senaste 20 åren har genomsnittsåldern för den som nytecknar en traditionell försäkring med garanti gått ifrån 37 år till 52. Och den andel av nyteckningen som går till traditionell försäkring har gått ned från 30 procent till 16 procent de senaste fem åren.

– Enligt våra förmedlare är det drygt 80 procent av dem som tecknar traditionell försäkring som gör det på grund av garantin, vilket innebär att kunderna efterfrågar produkten, men att det på sikt kommer att bli omöjligt att leverera produkter med bra garantier till rimliga priser, säger Anders Aronsson.

Lågt ränteläge

Problemet är att det är för dyrt att lämna bra och helst också höga garantier när ränteläget är lågt.
– Trenden har varit tydlig om man ser på ränteutvecklingen. Från 1997 till 2010 har långräntorna gått ned från 5,5 procent till lite under 4 procent varför bolagen har tvingats dra ned på sina garanti-räntor. Samtidigt har börsen varit volatil varför det inte gått att kompensera de låga räntorna genom placeringar i aktiemarknaden. Och trafik-ljussystemet har nog också bidragit till den här utvecklingen, säger Göran Ronge, aktuarie på Finansinspektionen.

Han påpekar att det inte längre finns ett enda bankägt försäkringsbolag som erbjuder möjlighet till nyteckning av traditionell försäkring med garantiräntor, något som kan förklaras med att dessa bolag ombildats till vinstutdelande. I de bolagen är det inte spararna kollektivt som står för riskkapitalet. Nu är det ägaren som ska fylla i med riktiga pengar om det visar sig att avkastningen och kundernas upparbetade återbäring inte räcker för att nå den utlovade garantin. Men även om de traditionella försäkringarna nu minskar sin andel av nyteckningen finns det stora stockar kvar av gamla avtal med höga garantier. Och de kunderna vill bolagen gärna flytta över till andra produkter.

Byta till fondförsäkring

Handelsbanken Liv har två stora delar av sitt bestånd i försäkringar med 5 respektive 3 procents garanti. Totalt handlar det om 25 miljarder kr i de två bestånden. Att idag försöka nå 5 procents avkastning utan att ta risk är inte att tänka på.

– För kunder med höga garantier innebär det ju att vi måste placera i mindre riskabla tillgångar och det gör ju att de får en produkt som inte ger någon avkastning utöver garantin så länge räntorna är så här låga, säger Snorre Storset, vd för Handelsbanken Liv
Samtidigt har man uppmanat kunderna att se över sina försäkringar. Hoppet är då att man ska få kunderna att gå ur produkter med höga garantier. Detta för att minska risken för bolaget, men även öka chansen till avkastning för kunderna, som ju i nuläget bara får ränteplaceringar i sina portföljer.

Ytligt betraktat är det dumt att överge en försäkring med hög garanti, men så länge det finns villkorad återbäring i försäkringarna så används den för att täcka underskott. Kunderna får alltså finansiera sina egna garantier så länge pengarna räcker vilket gör att det kan framstå som attraktivt för kunden att byta till en annan lösning.

– Då får de ju avkastning på hela kapitalet och inte bara på den garanterade delen. Om det är bra för den enskilda kunden beror på vilket kapital som finns i försäkringen och hur det är fördelat mellan garantikapital och villkorad återbäring, säger Snorre Storset.
För Handelsbanken Liv är det givet att det är bäst om kunderna väljer att lämna garanti-produkterna. Då slipper bolagets ägare fylla i underskotten, något som bara under 2009 kostade 253 miljoner kr och bidrog till att dra ned resultatet. Här är det värt att påpeka att kundernas villkorade återbäring straffades med ett ännu större belopp, men hur mycket skriver bolaget inte ut i sin årsrapport.

Aktiv dödshjälp

Så bilden är tydlig. Den traditionella försäkringen är på väg att dö fullständigt. Och bolag med gamla försäkringar bidrar med aktiv dödshjälp genom att flytta från traditionell försäkring till fondförsäkring. Den som tvivlar på att den traditionella försäkringen är utrotningshotad behöver bara ta del av den diskussionen som nu förs när det gäller Solvens II. Där vill man nu, i finanskrisens efterdyningar, höja kapitalkraven ytterligare för försäkringsgivare som erbjuder garantier, något som definitivt spikar igen kistlocket på de traditionella livförsäkringarna.

Fast vem vet. Alla de enorma underskott som västvärldens regeringar skapat för att hålla finansindustrin under armarna, kan på sikt leda till att inflationen tar fart igen. Då stiger räntorna och kanske det då går att erbjuda försäkringar med höga garantier igen. Fast då finns det risk att ingen längre har en aning om hur man ska kunna återuppliva liket.

Ur Pensionsnyheterna Analys nr 3 2010